Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Nyheter från badet i ***
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tänkte pä dina spådotnar och gick misslynt der i från, når
sällskapet åtskildes.
Följande morgon, då jag stod vid fönstret och rökte
min cigarr, såg jag min herr Macoley stå på utkik bakom en
rullgardin i huset midtemot. Sedan jag en stund betraktat
gardinernas besynnerliga rörelse fram och tillbaka, fick jag
höra ett knarrande i trapporna, och fru Stoltsenbäcks massiva
figur lät se sig med en jungfru, som bar hennes
badkläder. "Hm,” tänkte jag, ”hvad skall nu följa?" Jag stod
som på glödande kol. Knappt hade den goda frun vikit om
hörnet, förrän engelsmannen var öfver gatan och uppför
trapporna. "Det här blir alltför rasande!" tänkte jag, men
nödgades gifva mig tillfreds, emedan jag svårligen kunde göra
något bättre. Engelsmannen gick icke derifrån förrän långt
efter moderns hemkomst- Hon känner således och tillåter hans
besök. Jag blef förgrymmad, men det hjelpte icke saken.
Andra morgonen gick allt till på samma sätt; men då det
förnyades äfven den tredje, tog jag min hatt och tänkte:
”Jag må så gerna kunna göra henne min uppvaktning som
någon annan, så får jag måhända se huru aktierna stå.*’ Då
jag öppnade dörren till samma rum, der jag sist träffade dem,
f*nn jag med någon förundran mr Macoley sysselsatt att
gifva Henriette lektioner i engelskan. Hon satt - med en
grammatika i handen, och han bläddrade i ett lexikon.
Detta kunde visserligen vara ganska oskyldigt, men det
kunde ock vara blott en förevändning att så mycket oftare
träffas. Jag kan icke säga att de syntes förlägna, men
misstankens demon hviskade mig i örat att de börjat detta
göro-mål, då de hörde någon gå genom rummet utanföre. Gud
förlåte mig, om det var oädelt af mig att tänka sål
Engelsmannen gick straxt efter min ankomst. Jag vågade då en
dristig hemställan huruvida löjtnant Sterner skulle vilja
förunna mr Macoley en sådan gunst af sin fästmö, ifall han vore
närvarande.
”En sådan gunst, säger ni?” yttrade hon förundrad. ”Jag
förmodar att Konstantin borde tacka honom för sitt besvär."
”Tillåt mig tvifla derpå, bästa mamsell Stoltsenbäck !v
sade jag.
"Det står er fritt, min herre/’ svarade hon högdraget,
”men tillåt ni mig att sköta mig sjelf!"
Jag bugade mig kallt och gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
