Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Begrafningsdagen ooh dagen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en månad sedan talade med hvarandra i en angelägenhet, som
är mitt hjerta så dyrbar.”
”Hvilket löfte?” stammade Wilhelmina rodnade... ”Ack,
jag vet... är väl denna tid redan för handen?’
”Snart, som jag hoppas!” återtog ryttmästaren upprörd.
”Vågar jag räkna derpå?”
*’Otvifvelaktigt!” svarade fröken. ”Jag älskar redan af
hela mitt hjerta originalet till den sköna bild, ni visade mig.
Men hvarföre fästa ens något afseende dervid?”
”Emedan vänskapen emellan er båda skulle grundlägga
vår sanna lycka. Frid, kärlek och enighet skulle vira sin
vackra kedja omkring båda familjerna. Men jag för då ännu en
annan person med mig, för hvilken jag ville utbedja mig ert
högsta deltagande. Ligger inom er förmåga att i detta hänseende
gå mina önskningar till mötes, så räck mig er hand derpå att
ni icke skall vägra mig ett uppriktigt svar, då jag kommer
att affordra er det.”
Sterner talade med en oemotståndlig värma och
hjertlig-het. Wilhelmina räckte honom handen, log hjertligt och sade:
”Gode, redlige vän, edra bemödanden för min sällhet skola
aldrig mötas med likgiltighet. När ni en gång, men icke för
snart, fordrar mitt yttrande angående den begäran, ni ärnar
framställa, så var lika öfvertygad om ett uppriktigt och
sanningsenligt svar som pm min goda vilja att se er önskan
uppfylld, så vida den icke strider emot mina grundsatser och
känslor, hvilket jag, åtminstone hvad de förra beträffar, icke
kan tro mig hafva skäl att befara.”
”Jag är fullkomligt nöjd härmed!” svarade ryttmästaren,
och de åtskildes med ett vänligt, betydelsefullt handslag, han
i den glada tillfredsställelsen att hafva förberedt sin
älsklingsidé och tillika att hafva delat hennes känslor, hvilket borde
verka fördelaktigt på henne — hon grubblande på den
hemlighetsfulla betydelsen af hans ord, hvaremellan bilden af den
person, han skulle medföra, framstod under olika former. Alla
hennes tankar sammanflöto dock slutligen i en enda:
ryttmä-starens ädla bemödande att göra hennes framtid lycklig. ”Ack,”
suckade hon, ”lycklig kan jag aldrig blifva, ty det fins blott
en man jag kan älska, och han ,— han skall åtminstone aldrig
se mig svag, emedan hans aktning nu är det högsta pris,
hvarom jag kan täfla, och det enda hvarför jag anser det
löna mödan att lefva.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
