Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. De resande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällskap med ryttmästaren Sterner, di ban först ankom till
L—.
rBefaller herrskapet annat &n sångar?11 frågade flickan,
under det hon t&nde ljusen och satte dem i ordning.
”Litet kall mat och ett par koppar chokolad, om
jungfrun kan skaffa det!’* svarade det åldre fruntimret.
Som flickan af herrskapets yttre tyckte sig sluta till att
hon skulle få hederliga drickspenningar, kunde hon
naturligtvis skaffa allt hvad som åstund ades. Så snart damerna blef vo
ensamma, började den yngre aftaga resdrågten och hjelpte
vördnadsfullt den äldre att befria sig från sin. Derpå löste
hon sin tungas band och började halfgråtande:
vNå, mamma, nu äro vi då i L—. Gud gifve jag
aldrig låtit Öfvertala mig till denna odrägliga resa! Här skall
således sanningen utrönas. Men, mamma, tänk nu om dessa
underrättelser äro falska — om han vore oskyldig? Med
hvilket utseende skall jag då stå framför honom ! Ack, min Gud,
ju närmare ögonblicket till förklaring nalkas, desto mera
fruk-tar jag att hafva handlat lättsinnigt och orätt i att skänka en
annan min tro, innan jag ännu hört hans rättfärdigande.”
”Hans rättfärdigande ?n svarade föraktligt modern, i
hvilken 1 iisar**n igenkänner fru Stoltsenbäck. "Liksom den saken
kunde rättfärdigas! Nej, Henriette, du har gjort hvad du
borde göra, först och främst hvad jag, din mor, funnit
passande, och slutligen menar jag att du gjort hvad ditt eget
hjerta förestafvade dig, ty var du ej nära att förgås af sorg,
när vi skulle resa från badet? Jag hörde dig svara din
älskare, då han med eldig vältalighet beskref sin längtan efter
slutet af de tre veckorna: ’Ack de äro en lika evighet för
mig!’ Och efter en sådan bekännelse anser jag det nästan
löjligt tala om ånger och fruktan. ”
"Jag nekar också ej, söta mamma, att jag skulle blifva
förtviflad, om denna min sista förbindelse blefve upphäfven, ty
hoppet att som en rik och ansedd fru få resa utrikes med en
man, den man rätt mycket älskar och af hvilken man år
af-gudad, det år en lycka, hvilken jag ej utan bittraste sorg
skulle se utbytt mot den bedröfliga föreningen med en fattig
löjtnant, hvars ringa lön knappt räcker till hans eget
underhåll, än mindre för en hel familjs behof — såvida icke
mamma skulle underhålla oss, och den tanken är alltför
plågsam."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
