Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Villervallan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wMed din tillåtelse,9 inföll löjtnanten, "finnas flera
fröknar. Da får väl fram deles höra talas derorn"............................
*Men hvad gör under tiden postinspektoren och hans
vär-ga fru syster?’ kan väl läsaren med skäl fråga efter en så
lång tystnad från deras sida. Gunstige läsare >— svarar jag,
genast färdig att tillfredsställa denna , billiga förundran —vänd
din blick från de unga, nu åtskilda kontrahenterna och låt den
stanna i bakgrunden af rummet! Der ser du en ho| sjunken
menni sko figur i en länstol. . . det är vår gamle stortalige vän
postinspektoren som ligger der. Det sista slag, hans
älskvärda syster meddelat, men isynnerhet den smärtande titel, som
hon tillegnat honom, hade skakat hans nerver ända till
hjert-rötterna. Hans kraft var bruten, och i ett öfvermått af
grämelse hade han blifvit försänkt i en välgörande dvala. Hans
gamla äkta bälft stödde hans hufvud mot sitt bröst och
badade det med vinättika, blandacl, med tårar. Fru Stoltsenbäck
höll en fiaska eau-de-cologne under hans näsa, och Augusta
hjelpte med ångest modern i hennes bemödanden.
Ändtligen började herr von Spalden att qvickna vid, och
de första ord, som gingo öfver hans läppar, voro: "Asna,
min fru syster — jag, jag, postinspektor von Spalden, en
åsna?”
Han reste sig upp från stolen ocb såg med stela
förvirrade blickar omkring sig i rummet. 9Denna mennieka, hvilken
jag upptagit i mitt hus såsom min egen son, skulle han då
icke vara arftagaren, och skulle jag vara en verklig narr?
Evige Gud, är då testamentet, brefvet och alltsammans endast
gyckel... O, jag arme gamle man, som skall öfverlefva
sådana dagar af sorg och elände! Tala då i Guds namn. . . hvad
står ni och gapar på mig? Säg, säg, fins ingen arftagare
mera?15
Nu nalkades ryttmästaren och sade: "Jo, min bäste herr
postinspektor, bär står han framför er och ber er af hjertat
förlåta all den oro, som blifvit väckt i ert hus och i ert
fa-dershjerta. Det år jag, hvilken under skydd af ombudskapet
ville lära känna och vinna min fästmös hjerta och komma i
tillfälle att närmare bedömma mina blifvande anförvandter.v
"Jaså... aha!" yttrade postinspektoren, och en hastig
blixt af skadeglädje flög öfver hans drag. vNå, jag menar
att ni snart nog vann båda delarne, och det vore således
roligt att veta hvad den här unge herrn skulle här för att, tå*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
