Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Huruledes en man ooh fader upprättar sitt sjunkna anseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid mera till en vek <ånger, om icke den senare vitlan sknlle
blifva värre än den första, ty det var uppenbart att
Konstantin med alltför mycken ståndaktighet bar sin förlust, ja att
han till och med tycktes helt belåten dermed; och
ryttmästarens aktning, den var för alltid förlorad. Henriette k&nde
detta senare långt mera smärtsamt än Konstantins lättsinnighet.
Hon önskade vara långt, långt bort från dessa menniskor och
minnet af denna dags uppträden, den ledsammaste hon kunde
erinra sig hafva öfverlefvat, ty hon hade erfarit tre högst
vidriga motgångar: först en älskares lugna, nästan jovialiska
likgiltighet, sedan en trogen och sann väns missnöje,
kanhända förakt, och slutligen det hårdaste — hon hade sett en
annan qvinna för sina dygder prisad med en entusiasm mera
lågande än någon, hvarmed hennes egna blifvit bedömda.
Men nu leddes hvars och ens enskilta tankegång åt ett
annat håll. Postinspektoren sköt med ett vigtigt buller
tillbaka sin stol, bortlade pipan, uppreste sig och gick med
majestätiska steg fram till den sidan, der Sterner satt. Denne
uppstod genast, bugade sig vördnadsfullt, och så stående
midtemot hvarandra, tog postinspektoren med en ovanligt låg, men
stadig och klar röst. till orda:
’Ryttmästare Alexander Konstantin Sterner, arftagare till
min aflidne broders efterlemnade förmögenhet! Jag har med
skyldig aktning lyssnat till den förklaring, ni afgifvit. Jag
vill tro att dessa gyckelspel haft till ändamål att blott
tillfredsställa en svärmande inbillnings löjliga utflykter, och jag
vill ej bedömma huruvida nämd<> utflykter äro förenliga med
den stadgade mannens värdighet. Jag vill blott yttra mig
öfver dem, så vidt de stå i beröring med mig, min slägt, mitt
medborgerliga anseende och min faderliga myndighet. Edra
romantiska infall hafva haft elaka följder. De hafva väckt
oro och villervalla i mitt hus och komma beklagligtvis att hos
allmänheten väcka mycket löje. Af ven på min dotters
barnsliga lydnad och kärlek till den, som enligt naturens ordning
blifvit satt till hennes ledare, hafva de utöfvat ett högst
menligt inflytande. Jag skall således gifva er ett exempel huru
en man och förorättad fader upprättar sitt förlorade anseende.
Som ni vet finnes i testamentet en punkt, hvilken icke lärer
kunna bestridas. Den lyder sålunda: ’Uppstår hinder från
min brorsdotters sida att ingå i nämde förening, tillfaller det
oaktadt hela min efterlemnade egendom bemälte Sterner, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
