Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Huruledes en man ooh fader upprättar sitt sjunkna anseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kes mig, min bror,** sade hon gäspande, ’ »om du icke kunde
göra något bättre än säga amen, sä att processen må taga slut
och vi komma till middagsbordet, ty jag är bjertligen utlcdsen
vid allt detta krimskrams 1*
Postinspektoren genomgick i tankarne de få skäl, han kunde
uppställa emot föreningen, och insåg att de blef vo svaga, då de
i testamentet omnämda hindren icke funnos och några andra
ej heller kunde företes. Han började således finna att alla hans
bemödauden skulle stranda mot klipporna af ryttmästarens
jeru-hårda vilja; och då det i alla fall vore godt att få en rik måg
och slippa se Augusta hänga hufvudet, beslöt han visitgen att
af nöden göra en dygd och spela den ädelmodige, i stället för
den öfvervunne. Augustas ord hade äfven känbart träffat hans
bättre känslor.
Med ett synbart, dock nästan komiskt utseende af
högtidlig värdighet lade han således dotterns hand i ryttmästarens.
”Nå, i Herrans namn, efter allt skall vara besatt och bror
Rudolf, den saliga själen, ändtligen skall hafva sin vilja fram,
så må ni taga henne, herr måg, och min välsignelse med, men
likväl med det vilkor att ni hädanefter blir en förnuftig man
ocb aldrig mera spelar komedier. Men om det nödvändigt måste
ske, får min herr svärson hvarken välja mig till medspelare
eller mitt hus till teater.”
”Detta är billigt och *kall hjcrtligen gerna efterkommas!”
svarade ryttmästaren samt emottog den första faderliga kyssen
och den tem ligen hjertliga omfamningen. Härefter nalkades det
unga paret fru von Spalden, hvilken med modersfröjdens saliga
leende på sina läppar slöt dem till sitt öfverfulla hjerta. ”Kära
ryttmästare, bästa, goda Sterner, var öm och god emot min
Augusta! Gud och jag veta endast huru mycket hon älskar er
och huru värd hon är er kärlek och omsorg.”
Äfven jag, min ömma, dyra mor,” hviskade Sterner,
”känner detta. Frukta icke för Augusta, ty om en makes
ifrigaste bemödanden att uppfylla hennes önskningar förmå
lyckliggöra en hustru, den han tillber, så skall Augusta blifva
det!”
Härefter kom ordningen till fru Stoltsenbäck och Henriette.
Med artighet kysste ryttmästaren damernas händer. Augusta
fick en sval omfamning och de förlefvade en ännu kallare
lyckönskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
