Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Gamla bekantskaper förnyade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dre roligt, men för Augusta, som icke haft mycket tillfälle att
se sig omkring, är det af intresse att vi på sådant sätt
förlänga resan, och för damerna får du efter gammal vana
stryka segel.”
”Dessutom,71 yttrade unga frun, som nu, sedan man &ter
uppnått den jemna landsvägen, fann sig lugn och glad, ”dess*
utom förstår jag icke hvarföre kusin Konstantin är så orolig.
Han glöder ju lik en febersjuk och kastar så bistra hatfulla
blickar på de herrliga kullar och dalar, vid hvilka vi
beundrande dröja, som om han med dessa blickar ville tillintetgöra dera
alla.”
rtNå, det vore visst att undra på,” svarade Konstantin
ogeneradt, ”om jag ledsnar att Guds långa dagen hafva en
sådan utsigt för ögonen som den jag har midtemot mig! Med
din tillåtelse, min älskvärda kusin, fins ingenting tråkigare för
en ung man, hvilken nyligen fått korgen, än att göra en resa
med ett nygift par. Gud gifve det blifvit min lyckliga lott
att i Westerlinds ställe få fara förbud !”
”Nå, jag får vidgå”, sade Augusta skämtande, ”att jag aldrig
beredt mig på en sådan förklaring! Konstantin har lemnat hela
sitt förråd af artighet och god ton q var i L— såsom
öfverflöds-artiklar. Men, utan skämt, hade du vetat, min bäste Alexander,
att din kusin led så djupt genom förlusten af Henriette, så
borde du hafva skonat honom från en så lång resa med oss.
”Oroa dig icke, min engel, der för — med Konstantins
lidande har det ingen fara!” försäkrade Sterner. ”Deruti har
Henriette icke mera del än du. Otåligheten att komma fram
sätter qvicksilfver i honom: han hoppas någon lindring i sina
plågor, .när han får klaga sin smärta för dalarne i Sorrby
och hugnas med en skymt af dess näktergal!”
”Ah, är det så, då måste vi förlåta honom. •. .Men se,
mina vänner, ack, se hvilken vacker kyrka här liksom genom
ett trollslag framstår för vår blick. Nå, aldrig såg jag
någon sådan hafva ett behagligare läge.. .Hvilken herrlig
kyrkogård! Ack, bäste Alexander, hör huru inbjudande klockornas
högtidliga ijud vinkar oss!”
”Vill da icke bevista gudstjensten, Augusta?* frågade
Konstantin med harmsen ton. ”Det vore ju det yppersta tillfälle
att åter f& förstöra ett par timmar.”
rJo» jag har den bästa lust dertill, om Alexander icke;
har uågot deremot.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
