Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Gamla bekantskaper förnyade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främmande och tilläde: ”Min kusin, löjtnant Sterner, har
gjort oss sällskap.”
”Om jag ej bedrager mig,9 yttrade frn Klein och
riktade sin lorgnett p& den stora planen framför kyrkogården,
”stå? der en ung officer och talar med magister Trasselin och
hans frn.”
”Jaså,” sade Sterner, *vi träffa då allt flera bekanta.
Predikar magistern i S—aryd ?”
”Ja, vi ha den lyckan att få höra honom hvarannan
söndag!*’ genmälte Klein. rHan har tillträdt komministratnren
inom pastoratet. ”
r ”Riktigt, riktigt! Jag mins nn att jag hörde det i
Wallaryd, der jag träffade det värda paret sista pingsthelgen.*’
”Han har omtalat det!” sade Klein. ”Han helsade mig
ifrån dig och berättade sina äfventyr på resan.”
”De voro icke för roligal” menade ryttmästaren. "Jag
är säker att den stackars frnn aldrig glömmer dem. Nå, jag
hoppas att vi träffa dem efter gudstjensten.”
”Dermed skall blifva goda utvägar,” yttrade doktorn, ’Hy
jag vågar hoppas att herrskapet ej afslår vår vänliga anhållan
at{ följa med till Brunkenäs och skänka oss några -dagar.
Sedan ... hur är det, Maria lilla, du väntar ju brukspatronens
till middag?"’
”Ja, det gör jag,” och med det hjertligaste småleende
till-lade hon; noch jag förenar mina böner med min Waldemars,
att ni icke nekar oss denna glädje! Våra vänner på Knaper-,
gården skulle blifva oändligen ledsna, om de finge veta att
ryttmästaren Sterner och hans fru varit så nära utan att
skänka oss några dagar, ty ehuru icke personligen bekanta,*
började hon med en förtjusande böjning på det täcka hufvudet,
”hafvaj vi dock länge känt och värderat den man, som en
lycklig tillfällighet nu fört till oss.”
Ryttmästaren bugade sig förbindligt och förde den sköna
loftalersjtans hand til! sina läppar. ”Jag förklarar mig
fullkomligt nöjd!” försäkrade han artigt. ”Det beror endast på
min hustrus bifall.”
Alla omringado nu fru Sterner. Maria bad så varmt,
doktorn så utsökt artigt, och då intet skäl fans att afslå en
aå angenäm inbjudning, yttrade Augusta blygsamt: ”Det, som
har Alexanders bifall, har äfven mitt, och jag finner mig
oänd-jigen lycklig att få fortsätta mina nya trefliga bekantskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
