Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra kapitlet.
Dyster natt låg alltid på mitt hufvud
Som en frostnatt ligger på en blomma.
Men ntur det moln, som lik en svepning
Mina ungdomsfröjders lik betäckte,
Bröt sitt sken en salig älskogs-stjerna.
Det var samma stjerna, h vilken fordom
Lyst till Betlehem de vise männen:
Och hon nedgår ej i tidens bölja
Evighetens klara morgonstjerna.
Vitalis.
Erika Malm, en i alla afseenden rikt begåfvad natur,
stod så fullkomligt ensam i verlden, att hon egde hvarken
vänner, gods, skydd eller hem. En så öfvergifven belägen*
het erfordrades kanske ock för att med ståndaktighet och
försakelse uthärda på den plats, hon nu var kallad att fylla.
Omkring tjugu år före den tid, vi gjort Erikas
bekantskap, uppehöll sig i Stockholm en rik barnlös enkefru från
landsorten. Hon medförde från hufvudstaden en tre års
flicka, som hon utlöst från barnhuset. Om Erikas föräldrar
egde man ej den ringaste kunskap. Ingen hade någonsin
frågat efter henne; men den ädla fostermodern ersatte
henne allt hvad hon icke känt och ej heller saknade. Under den
sorgfålligaste omvårdnad uppnådde Erika sitt fjortonde år.
En god och stadig grund var då lagd både för den
verlds-liga och moraliska bildningen; men olyckligtvis dog fru Malm
vid denna tid helt hastigt under en resa, utan att, såsom
hon ofta ärnat, hafva förordnat något om sin skyddslings
iramtid. Den värnlösa Erika, hvars utmärkta naturgåfvor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
