Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då frånsköts regeln; men icke Erika, utan konsuln sjelf
visade sig i den för öfrigt tomma kammaren.
För några ögonblick stodo man och hustru tysta midt
emot hvarandra.
»Hvad för dig hem så oformodadt och i ett sådant
skick, min vän?» frågade konsuln med ett visst försmädligt
lugn.
»Jo, just min aning, att något ovärdigt bedrägeri här
före-hades. Men hvar är den nedriga, den eländiga, som på
detta sätt lönar de välgemingar, jag slösat på henne?»
»Sakta, sakta! Erika är, som du väl ser, icke här.
Gör derföre lagom väsen af ingenting!»
»Ingenting», upprepade fru N— i lidelseftill ton,
»ingenting? Står icke fönstret öppet: det är ej mera än tre
steg till trädgården. Utvägen var rätt god, men något för
uppenbar, då hon hörde min röst. Men, vid gud, det
aflö-per icke så lätt... hon skall straffas, hon skall ur huset
på stunden, på ögonblicket! Hela verlden får snart veta att
jag uppfödt en orm i min egen barm.»
Då konsul N— såg den verkliga fara, som hotade att
förstöra en ung, oskyldig flickas enda egendom, hennes rykte, läto
samvetets och hederns pligter mägtigt höra sina förenade röster.
Han var en lättsinnig, kanske en dålig karl, men likväl ej så
fullkomligt dålig, att han längre förmådde höra den oskyldiga
Erikas goda namn lida för hans skull. Med en
beslutsamhet, som kunde kallas manlig, hejdade han sin hustru,
hvil-ken redan var på väg att lemna rummet, nedtryckte henne
i en stol och reglade på nytt dörren.
»Stilla din rörelse, din stormande, obilliga häftighet»,
sade han till sin fru, »så skall jag med några ord säga dig
hvad du vill veta och kanske ändå litet mera — men kom
lerjemte i håg, att om du med ett enda ord, en enda
tve-ydig vink förolämpar Erika, så får du att göra med mig!
littills har jag med ett tålamod utöfver all billig väntan tålt
iitt slöseri, dina nycker, din fåfänga och alla dina öfriga fel,
ivilka gemensamt gjort vårt äktenskaj) till en börda för mig,
» Rosen pä Tistclim. L 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
