Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»0, gud, hvad jag nödgats höral» suckade fru N—- i
qväfd ton. »Jag arma, försmådda qvinna trampas under
föttema af en man utan ära och sedlighet. .. men det är
ej möjligt att kunna uthärda ett sådant qval — nej, jag
svär det, jag vill ha luft» ... och innan herr konsuln var
det minsta beredd på ett så förtvifladt beslut å sin frus sida,
var hon redan uppe i fönsterkarmen och med ett hopp nere
i trädgården.
»Helena, Helena», ropade konsuln efter den bortilande,
»erinra dig hvad jag sagt och kom ihåg, att jag håller ord!»
Men utan att vidare höra eller se eller begagna något
af sina fem sinnen, sprang fru N— genom den lilla
trädgården och behöfde ej länge söka, innan hon fann Erika
gråtande på en torfbänk, till hälften skuggad af ett stort träd.
»Så, att jag finner mamsell här!» utbrast fru N— i
skarp, andfådd ton. »Hon har vacket hedrat mig, men sig
sjelf allra mest, genom sitt hyggliga uppförande! Packa genast
i hop sina smulor och ge sig af; ty är hon icke ur huset
innan jag återkommer i afton, så skall hela staden få veta
af hvilken orsak jag kört bort henne!»
Vid detta oväntade och grofva utbrott torkades Erikas
tårar af sig sjelft. Hon steg upp med ett uttryck i sitt
ansigte, ingalunda egnadt att blidka den stränga domarinnan1;
och med fullkomligt lugn och stadig röst svarade hon: »Jag
är oskyldig, Gud känner, att jag är oskyldig, men jag vill
lyda och gå, ty jag eger ingen beskyddare.»
»Ja, gå, gå ... jag undrar just hvart hon vill taga
vägen. Hon ärnar väl anlita konsulns bistånd — men för
sök icke det!»
»Jag ärnar icke anlita konsuln. Jag vill gå fattigare
än jag kom hit! Nu eger jag intet, ej en gång tron på någon
rättvisa.»
Fru N— visste icke sjelf hvad hon tänkte: men säkert
var det en flyktig förmodan, att Erika skulle vara i stånd
att verkställa sitt yttrade beslut. »Gå!» utbrast hon än ea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
