Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genast besluten att försöka begagna sig af denna
lyckliga tillfällighet, hoppade Erika ned på landgången och stod
hastigt på det renskurade däcket bredvid den främmande.
Bekantskapen var snart gjord; och mor Haraldsson från
Tistelön försäkrade, att som båten tillhörde hennes man,
kunde hon så mycket lättare uppfylla mamsells önskan att
få medfölja.
Glad öfver den lyckliga framgången, hastade Erika hem,
tog det oumbärligaste af sina saker och återvände med
lät-tädt hjerta till båten, hvilken innan aftonringningen lyftade
ankar.
Under den sköna, svala natten satt Erika, den hem- och
nästan fredlösa flickan, vid den vänliga mor Haraldssons sida
och berättade om sina få, men bittra öden. Deltagande
sökte den hederliga qvinnan att ingjuta tröst i den
nedtrycktas hjerta. Också var hennes själ lättare och hennes aldrig
förklemade lynne lugnare, då hon efter en kort slummer
vid dagningen väcktes af den underrättelsen, att båten låg
förtöjd vid Tistelöns brygga.
Både den äldre och yngre Haraldsson gjorde påden bildade,
finkänsliga Erika ett vidrigt intryck; men desto mera drogs
hon till husmodem. Mor Haraldsson hade lika gerna kunnat
kallas fru som mången annan rik skärgårdsbos hustru, hvars
man egde båtar och tran-kokerier, men hon föraktade en
sådan fåfanglighet. Ehuru född prestdotter, ville hon icke
mottaga någon annan titel än den af »kära mor»; och genom
denna benämning, jemte hennes vänliga ömhet, uppkom snart
det förtroligaste förhållande mellan mor Haraldsson och Erika,
hvilken tills vidare qvarblef der hon nu var.
Mor Haraldsson egde en skatt, som låg henne högre
om hjertat än allt annat i verlden: det var den lilla treåriga
Gabriella. Med grämelse såg den rättsinniga qvinnan det lif,
som hennes man och stjufson förde, och anade ej något
godt slut på deras djerfva äfventyr. Hon sörjde i tysthet
öfver det hon ej förmådde ändra, men tackade tillika gud
för den rika trösten, att, om hon fölle ifrån, den späda knop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
