Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt. Det har väl varit en galenskap, att jag kunnat tänka,
det ni ville bli hustru åt en så simpel karl som jag. Jo jo,
ni bleknar... det var nog förmätet tänkt. Men ni bör
likväl veta, mamsell Erika, att jag, om ni kunde besluta er till
en så stor uppoffring, icke skulle låta er blygas för mig.
Jag har i alla fall tänkt att läsa navigation i vinter. I
stället för att som nu lefva af äfventyr, ville jag bygga mig
ett fartyg, det jag sedan som både redare och skeppare
sjelf för på resor till Jutland; och ett hus, så präktigt ni
önskade det, skulle jag uppföra på stommen af det här
rucklet, som då komme bort. Och sedan blefve ni fru så god
som någon här i skärgården.»
Under det långa, med en viss förtröstan anförda
tillägget hemtade sig Erika från den obehagliga öfverraskningen. Hon
kände en innerlig afsky för äktenskapsförbindelse med en
sådan menniska som Birger. Likväl låg i hans manliga,
kraftfulla, alltid bestämda handlingssätt något, som anslog hennes
egen starka själ. Hon tyckte sig kunna göra hvarje
uppoffring för den vilde ynglingen, utom den att bli hans hustru;
och i följd af denna rörelse svarade hon öppet:
»Nej, Birger, det fördaget hvarken kan eller vill jag
bifalla. Icke derföre, att ni, som ni sade, skulle vara ’för
simpel’ åt mig. Jag vet ju icke hvem jag sjelf är, troligen
ett barn af armodet, kanske af synden. Således är hvarje
hederlig karl, som vill taga den fattiga Erika till hustru, äfven
god nog. Men det är något annat, som ni skall förstå,
Birger, hvilket både nu och framdeles hindrar att tänka på detta
förslag. Allt sedan jag kom hit till Tistelön har er vådliga
och oftast säkerligen syndiga lefhad skrämt mig. Ni har
alltid stått för mig som en menniska, hvilken omöjligt kunde
vinna mitt förtroende. Och för den man ej känner detta,
kan man ej heller älska. Likväl vill jag icke undandraga
er min vänskap. Gör er genom godt uppförande värd både
min och andra menniskors aktning, så skall jag alltid
behandla er som en bror.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
