Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ännu är det tid!» sade han med oroligt, ångestfullt
uttryck. »Ni kan, ni kan, men ni vill ej... Se, Erika, jag
är så eländig, så förhexad, att jag på mina knän tigger er
om förbarmande!» Birger nedsjönk verkligen framför den
darrande Erika, och i hans ansigte speglade sig ett qval för
starkt att målas i ord. »Samtycker du att bli min hustru?»
»Tag mitt lif, om ni så vill, Birger, men jag kan ej
befalla öfver mitt hjerta, som sträfvar emot!»
Då reste sig Birger. Hans läppar voro hårdt
sammantryckta, och muskelspelet i hans ansigte var förfärligt. I
dörren vände han sig om och sade med en röst mera
sorgsen än bitter: »Farväl, Erika! Ni får inför Gud ansvara
för allt det onda denna stund för med sig.»
»Nej, Birger, nej, tag era grymma ord tillbaka! Gud
är rättvis.»
»Ja, Gud är rättvis; och om brottets väg blir min, så
blir ångerns din!» Han tillslöt dörren och gick med tunga,
knarrande steg tillbaka ned i stugan.
Den äldre Haraldsson hade emellertid omklädt sig och
stod nu resklädd i ett par byxor af tunt beredt sälskinn
och deröfver en kavaj af mörkblå fris.
»Är du färdig, Birger, så gå ned... Slå seglen under
på däcksbåten och lät pojken hjelpa dig med packoma! Jag
är snart efter.»
Den i ett höm af rummet halfsofvande Anton
uppväcktes och befaldes att i ögonblicket vara färdig. Förskrämd
sprang den arme gossen upp och lät tåligt packa på sig
liksom han varit ett lastdjur. Han kunde likväl icke
hindra ett par suckar att framsmyga ur det pressade bröstet,
men de besvarades af fadern med ett groft: »Åh, skäms
din slyngel! Är du bättre än far din? Packa dig åstad och
kom ihåg, att du ej mer har mor att klaga för!»
Gossen sväljde ett par bittra tårar och gick tyst med
packoma nedåt bryggan. Den stora båten kastades, liksom
den varit af papper, af och an för stormen, under hvars
pipande gny tUlredelserna gjordes. Haraldsson satte sig sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
