Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hummer, utan att se den »till landets bästa» uppslukas af
engelsmännen.
Men sedan vi tecknat den först åskådliga sidan af ett litet
fiskläge, borde vi måla allt det elände, som vintern och dess
följeslagare, hungern och nöden, åstadkomma bland dess
invånare. Dock, längre fram få vi återkomma till detta ämne.
Vi inträda nu i det lilla rödmålade huset, som, med sina
hvita fönsterluckor och afekilda belägenhet mellan bryggan
och de ruckliga sjöbodame, tycktes hänvisa på något för mer
än de andra. Sådant är ock förhållandet: huset bebos af
den tjenstgörande kustbevakaren, jaktlöjtnanten Arnman med
hans lilla hushåll.
Se, hur snyggt det ser ut! Förstuguqvisten är städad
och fin som ett förmak. Genom de små, men rena
fönsterrutorna lysa höga balsaminer vid sidan af en geranium och
en liten apeltelning i en grönmålad låda. Och midt igenom
det anspråkslösa orangeriet framtittar ett ärbart hufvud med
uppstruket hår och bindmössa. Hufvudet tillhör fru Katrina
Arnman, jaktlöjtnantens välförståndiga husfru.
Gök-klockan i stugan slog 12, och vid dess sista slag
trädde fru Amman ut på förstuguqvisten och såg sig
omkring. Det var en präktig qvinna, denna fru Amman: hon
utgjorde sin mans ära och krona och var att anse som
ett slags lefvande hjelpreda i alla förhållanden, hvarföre hon
ock flitigt anlitades af de fattige fiskrame, hvilka i henne,
så nykommen hon var, sågo en mor, färdig att höra och hjelpa
så långt hon förmådde, men äfven att skrubba till och ej
lägga fingrarne emellan, när det gälde att bestraffa ett fel,
en ovana eller någon fallenhet för osnygghet. Fm Katrina
var en sträng och allvarsam husmoder. Icke desto mindre
var hon högt älskad af sin enda betjening, gamla Annika;
och ehuru äfven sträng i sin uppfostran mot det enda barn,
hvarmed Herren välsignat hennes äktenskap, var hon äfven
som mor älskad, vördad och åtlydd: ett ord från hennes
läppar var ett orakel, omöjligt att motstå. I fru Katrinas
hela väsende och stora, nästan präktiga figur låg också nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
