Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, hvarför gråter du då, barn?» Fru Katrina höll
sig med ena handen fast i bordskanten. Hela hennes kropp
darrade; hon hade likväl styrka att, då Arve icke svarade,
ännu en gång fråga: »Hvarför gråter du? Säg det, att
jag må gråta med eller trösta dig!»
»Nej, nej, mor, det fins ingen tröst!» utropade Arve
och snyftade högt. »De sade der inne hos Nils Asmundssons,
att tulljakten aldrig mer kommer igen, att den förgåtts i den
starka stormen i förgårs natt, ty ingen af alla, som sedan
rest samma väg, har sport till den.»
Fru Katrinas svigtande knän ville ej längre bära henne;
med sammanknäppta händer nedsjönk hon på stolen; men
hennes blick, i hvilken den stumma, djupa smärtan talade, dröjde
ännu med ett sönderslitande uttryck vid hafvet.
»Hvar är farbror Per?» frågade hon slutligen med en
svag skymt af det vanliga, lugna och bestämda allvaret,
»kommer han ej hem?»
»Han är der inne i Nils Asmundssons stuga, mor, och
står och talar med karlame. Jag stod utanför fönstret och
hörde hvad de sade; och jag tänkte också något, jag, när far
reste. Han såg så vackert på mig, och sedan gaf han mig
klockan och bad mig, att jag skulle förvara henne troget som
han gjort. Ja, jag skall förvara henne, och hvar dag vill
jag be till Gud, att jag blir en sådan karl som far.» Arve
upptog det sorgfälligt i fickan undangömda uret, kysste det
och sköljde det med varma tårar.
Då fru Amman såg klockan, denna skatt, som hennes
gubbe så högt aktat och så sorgfälligt i alla skiften bevarat,
såg den i sonens hand, brast den starka beklämning, som
hvilat öfver hennes bröst. Tårar, heta, bittra, men ensamma,
rullade en och en öfver den krithvita kinden. »Gaf han dig
klockan, barn?» frågade hon med stapplande röst.
»Hvar-före har du förtegat det?»
»Jag tänkte att, om jag visade fram den, mor skulle
vilja gömma den åt mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
