Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med att sköta segellapparne i stormen, och då tog jag
honom i armen och kastade honom något ovarsamt ned i
plikten. Han fick dervid ett slag i hufvudet, hvaraf jag fruktar
den här oredan i hjernan uppkommit. Men då det nu är
lätt begripet, att detta icke skett af ondska att skada barnet,
utan i hettan, så förstår nog mamsell Erika, som är så klok
och belefvad i verlden, att jag kan vara rädd det något
ondt rykte kunde bli utspridt. Folket har alltid velat åt
mig. Jag behöfver just icke sjelf ge dem något att häcka på.»
Erika fann förklaringen temligen sannolik. Likväl var
det ett och annat, som ännu syntes henne ganska mörkt,
och hon tvekade ej att derom uttala sin mening.
»Om förhållandet är som ni säger, Haraldsson,
hvar-före fortfar ni att skrämma gossen till tystnad, då ingen fara
finnes, utom för honom sjelf? Och har Anton icke annat
att förråda, än att ni under stormen och i
sinnesuppbrus-ning kastade honom ned i plikten, hvad är det då nödigt
att aflägsna alla menniskor härifrån?»
»Jag sade ju nyss: jag fruktar, att hans tal kan falla
så, att det läte som om jag med uppsåt vållat olyckan.»
»Detta är ett fullkomligt misstag: ingen skall tänka så
ogudaktigt. Gör bara icke någon hemlighet af saken! Och
ehuru sent det är, så kalla en läkare, hvilken kan
undersöka förhållandet, och låt någon af tjenstfolket ligga här inne
att hjelpa oss med vakandet!
»Ingen doktor botar den sjukdomen. Vår herre står
för lif och död, och han gör som han behagar. Att låta
någon ligga här inne, det låter jag bli, ty, som sagdt, jag
sköter honom bäst sjelf. Dessutom får jag snart hjelp: jag
har i dag fått veta, att Birger kommer hem i nästa vecka.»
Nu hade Erika intet mer att tillägga. Birgers blotta
namn bringade henne till tystnad. Efter ett långt, plågsamt
afbrott, hvars orsak lyckligtvis var Haraldsson obekant* steg
hon upp och yttrade, det de nu kunde lemna Anton, emedan
hans sömn tycktes vara naturlig. I dörren vände hon sig
likväl ännu en gång tillbaka, för att öfvertyga sig, det äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
