Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
daste anlag till allt ondt och som känna etirigtigt behof att
plåga andra. De kasta sig utan besinning i de största faror
för att tillfredsställa denna oöfVervinneliga lust, detta raseri,
som uppstår af kroppens inre sammansättning. Om maYnsell
Erika nu tänker sig ett sådant der missfoster, om icke
precist så, likväl ditåt, och detta kräk lemnadt åt sig sjelf eller
i händerna på den, som uppmuntrar de dåliga anlagen —
hvart skall det bära hän? Tänk sedan på, när sinnena
hos en sådan menniska retas till ytterlighet, om det är
möjligt, att han i nästa stunden derefter tänker på lofligheten af
några medel.»
»Det är märkvärdigt», yttrade Erika förvånad, »att ni
kunnat fästa er vid en så ryslig tanke. Den låter väl icke
alldeles osannolik, men den måtte väl i alla fall icke kunna
tillämpas här. Under alla omständigheter anser jag den högst
farlig att nära, ty på det sättet skulle ju en menniska kunna
begå de gröfsta synder i den falska öfvertygelsen, att hon
ledes af en oemotståndlig inre drift. Och vore det verkligen
förhållandet, anser jag att en sådan menniska framför alla
andra behöfver hafva ögonen på sig sjelf och ständigt vara
i strid med sin syndiga natur . . , Men det är ännu något,
som väcker min förundran: jag förstår icke huru ni, Birger,
på ett par månader lärt er att finna ord för alla era tankar.
Ert språk har blifvit mera städadt, men det ni säger
förekommer mig farligare.»
»Ah, jag har väl, allt sedan jag blef så pass karl, att
jag kunde resa på egen hand, haft folkvett, fastän far bara
tycker det vara högmod att tala annorlunda än han. Bokvett
har jag inhemtat efter hand, mest nu i vinter — men det
gagnar mig icke stort, hvarken det ena eller andra!»
till-lade han med en bitter suck.
»Det är orätt sagdt, Birger — blott icke det senare
inverkar falskt och förvillande på ert omdöme... Men har
ni icke varit inne och sett på den stackars Anton ännu?»
Vid gossens namn strömmade blodet till Birgers ansigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
