Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mamsell Erika», sade Birger och lutade sig ned till
henne, »vet ni hvarför jag uppenbarat er en hemlighet, som
klokheten borde rådt mig att förtiga?»
Erika bortvände sitt hufvud med en smärtsam rörelse.
»Ni har icke hört mig än!» fortfor Birger, och hans
ton förrådde vidden af de grymma känslor, som stormade
inom honom. »Vill ni icke höra mig — vill ni skicka mig
bort med ert hat och förakt utan att‘höra på det öfriga?»
»Hvad jag ytterligare får höra», svarade Erika med
ansträngning, »betyder föga, efter hvad jag redan hört. Mitt
samvete säger mig, att jag förbunde mig med er, på sätt
och vis delade ert gräsliga brott, om icke. , .» Hon hade
ej mod att fullborda.
Då sväfvade ett bittert leende öfver Birgers läppar.
»Jaså», sade han entonigt, »ni vill ange oss, mamsell Erika?»
»Mitt hjerta sönderslites vid tanken på detta steg, men
huru skulle jag kunna lefva under samma tak med...»
» .. . med en menniska, som ni sjelf gjort till
mördare?» afbröt Birger, och hans öga ljungade en förebrående
blick på Erika.
»Det är för mycket.. . Gud i himlen, se till min
ångest!» suckade den qvalda qvinnan, och hennes starka själ
förmådde ej längre qväfva smärtans naturliga utbrott. Hon
flöt i tårar.
Birger hade aldrig sett Erika gråta. Hennes rörelse
mildrade bitterheten i hans hjerta: endast bedröfvelsen att
hafva försatt henne i ett sådant tillstånd af elände qvarstod.
»Mamsell Erika, lugna er och hör mig!» bad han nästan
ödmjukt. »Jag fordrar ju ej er tystnad, vill ej lägga något
hinder för ert förehafvande, jag begär blott, att ni låter
mig säga allt hvad som ligger mig på hjertat; och
vidhåller ni derefter ert beslut, så var säker på, att jag lemnar er
för att aldrig återkomma! Denna afton skall afgöra mitt öde
... jag ber er, att ni ej mera leker dermed — ni har sett
hurudan följden kan blifva.»
»Låt oss uppskjuta till i morgon! jag uthärdar ej längre.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
