Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elfte kapitlet.
Äfven lifvet eger sin försoning re’n,
En ringare, den högres stilla förespel.
K Tegnér.
Utaf de fordna drömmar
Än mången bild sig ter,
Men som i årens strömmar
Försvinner mer och mer.
8. J. Hedborn.
Den väldiga ande, hvilken med säkra steg genomgår
verlden, delande mörkret och skiftande ljuset, och under
sin framfart rubbar alla förhållanden, hvilken öppnar eller
tillsluter menniskornas ögon och öfverändakastar bruk och
seder, stiftar nya lagar och utplånar äfven de mest inrotade
fördomar, med ett ord, tiden, som förmår allt, hade äfven
visat sin magt på den fläck af jorden, hvilken vi känna
under namn af Tistelön. Fem år hade der hunnit gifva
sakerna ett helt annat utseende.
Om vi nu betrakta t. ex. denna stupande berghäll
framför den forna stugan med sin ihoplappade påbyggnad, så
finna vi, att hällen nu är sprängd, fyld och planerad,
hvarigenom den visar sig för den resande som en treflig
fyrkantig gård, omgifven af en vacker mur. Katten, hvilken
fordom satt vid det stinkande agnet i hummertinan, sitter
nu och solar sig på tröskeln till det nya, granna huset med
tre fönsterlufter på hvardera sidan om den utbygda
fronte-spisen, ur hvars tvenne mindre fönster lätta gardiner af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
