Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tolfte kapitlet.
Se har j&g&rn står på hållen
Hög ocn eraårt som unga tallen!
H. Sdtherberg.
»Nu gäller det att ni håller er tysta!» sade Haraldsson
till Erika och Gabriella, hvilka gjorde sig färdiga att följa
med upp. »Kom hit, du min pulla, så skall jag hålla dig
i handc. . . det är slipprigt här på klippan efter nattdaggen.»
»Ah, pappa, jag bergar mig nog: jag klättrar så raskt
som en get. Gå pappa bara förut!»
»Nå, så håll er sakta bakom mig, mycket sakta. . .
Pjattra icke och ge icke till något skrik om du skulle
halka!» Efter dessa föreskrifter tog Haraldsson sin lodbössa i
hand och anförde truppen.
»Gud, hvad detta är roligt!» hviskade Gabriella och
nöp Anton i armen. »Ack, om vi finge skjuta många sälar!»
En blick af Erika erinrade den lifliga flickan om faderns
förmaning. Men fick hon ej tala, så hoppade hon
åtminstone likväl så lätt, att fotterna knappt vidrörde stenarne.
Snart stod det tysta sällskapet så högt på klipptopparne,
att man kunde skåda ned på andra sidan. Och endast med
plågsam ansträngning af höll sig Gabriella från ett glädjeskri,
då hon jemte de andra varseblef på en bergshäll tätt vid
hafvet en ofantlig sälhund, hvilken makligt vältrade sig
fram och tillbaka och rigtigt tycktes njuta af de första
sol-strålarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
