Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Tistelön, tv den rosen, som växer der, är präktigare än
alla mors balsaminer. Aldrig tänkte jag, att en så vacker
liten flicka fans som den söta Gabriella.»
»Är du nu der igen!» svarade fru Katrina med icke
så otydligt missnöje. »Jag vet icke huru du kan tänka på
en sådan lapprihändelse, när så stora ting förestå som en
resa ut i vida verlden.»
»I vida verlden?» upprepade Arve leende. »Icke är
det så vigtigt heller att sitta på en tullkammare och skrifva
rent.»
»Åh, du vet ingenting: det blir väl annat i längden än
att sitta och skrifva. Men Rom bygdes icke på en dag.
Jag har redan sagt dig, att på ingen väg är en ärlig man
så blottstäld för att skaffa sig ovänner som då han har
någon befattning vid tullen, det må nu vara till lands eller sjös.
I begge fallen blir det tillfälle för honom att göra andra otjenst.
Vänta bara — om vår Herre låter dig upplefva den tiden,
får du väl sanna mina ord.»
»Men om den der otjensten är min pligt, som jag icke
kan gå ifrån utan att fela i tjensten, så bryr jag mig föga
om vän eller ovän. Jag går min väg rakt fram och viker
hvarken till höger eller venster. Ingenting förmår mig att
blunda, då meniiigen är, att jag skall hålla ögonen öppna.»
»Så tänkte också din far, den saliga själen, men jag
vet ändå ett tillfälle...» Fru Katrina stannade midt i
meningen. Hon var en betänksam qvinna och öfverlade ett
ögonblick om hon för sonen borde blotta en svaghet hos
fadern; men om det vore till nytta, om det visade Ärve, att
skrytsamhet i opröfvadt mål ej är någon dygd, då skulle
salig gubben visst icke misstycka det — och dermed återtog
fru Katrina med ett slags högtidligt allvar: »Ja, mitt barn,
jag vet ett tillfälle, då din far blundade och ej lät den
ven-stra handen veta hvad den högra gjorde. Derföre är också
bäst att låta stora ord fara och ej trotsa på egen styrka.
Det fins gud ske lof en känsla, som, då den verkar, förvandlar
ett felsteg till välsignelse.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
