Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ att hjelpa Karlmarkens för hustruns och de många barnens
skull; och att Arve vågade hafva en annan mening, det
förtröt henne, ty han borde gilla allt hvad far gjort.
Men Arve hade redan börjat tänka på egen hand, och
hvad han en gång fått i hufvudet hade sig icke så lätt att
åter få derifrån. »Tjensten går framfor allt!» det var hans
trosartikel, och dervid blef det.
»Nå, så Gud gifve, att du icke en gång nödgades gå i
samma vånda som din salig far om natten före det
tilltänkta beslaget på Karlmarkens gods! Men skulle så ske,
påminn dig då den här stunden och din stormodighet, som
inbillar sig bättre förstå rätt och orätt än dina egna
föräldrar. Jag säger icke mera, men det faller mig så före som
om vi en annan gång finge språkas vidare om samma sak.»
»Det kan väl vara, mor! Jag har ännu icke lefvat så
många år, och litet har jag sett af verlden, men det tror
jag för visso, att ingenting skall förmå mig — om jag en
gång blir så pass karl, att jag får sköta kronans flagg —
att låta den vifta mot norr, då den skall vända sig mot
söder, och tvärt om. Men blif icke ond, mor... af uppsåt
eller för att skada gör jag aldrig någon mask emot, lita
på det!»
»Nej, det vet jag väl», svarade hon förtroendefullt.
»Nog har du heder i bröstet och hjertat på rätta stället —
du är min ålderdoms glädje och krona — men just derföre
fruktar jag, att du kan gå för långt i nitet.»
Gubben Askenbergs inträde förde samtalet tillbaka till
dess utgångspunkt, nemligen Arves resa och vistande i
tullförvaltarens hus.
»Det kan bli både bra och illa!» menade löjtnanten.
»Var icke för nackstyf, men låt ej heller frun lägga grimma
på dig, ty sådant duger ej för en karl... Men jag mins
rätt väl, att jag hört, det fru tullförvalterskan icke har något
emot att föra kommandostaven inom hus och att hon brukar
skicka den ene skrifvam hit och den andre dit i enskilta
ärenden. Ibland, när hon får det infallet att göra så kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
