Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom. Arnman bör aldrig glömma, att en fattig gosse,
hvilken i ordets egentliga bemärkelse skall arbeta sig upp för
att en gång bli en nyttig medlem i samhället, aldrig får
försumma något tillfälle eller försmå något ärligt medel,
hvari-genom han kan främja detta ändamål. Han bör i första
rummet qväfva sin egenkärlek oeh vackert säga till sig sjelf:
’Jag är den ringaste bland de ringa och tager med
tacksamhet hvilken plats som blir mig anvisad.’ Sedan är det hans
pligt att genom vänligt, tjenstaktigt och sedigt uppförande
inom hus söka vinna sin patrons och sin patronessas ynnest.»
Jag hoppades, att det nu var slut, men sedan hon
hvi-lat sig ett par ögonblick, återtog hon: »Om jag icke redan
fattat välvilja för Amman, skulle jag icke gjort mig den mödan
att säga allt detta, men som jag verkligen funnit rätt goda
anlag hos honom, har jag ansett det som min pligt.
Emellertid skulle Araman i går afton verkligen fått byta plats
med Lars, om jag icke till min ledsnad märkt hans belåtna
rörelse vid min mans tillsägelse derom. En smula
blygsamhet, litet undseende för sonen i huset, hade ej missklädt
Arnman; men efter som båda delarne saknades, fick han
det straff, jag ansåg lämpligt. Allt detta vare emellertid
sagdt i förbigående. Hvad jag egentligen ville nämna, är
min upprigtiga bedröfvelse, att finna det Amman icke bättre
kunnat beherska sin förtret än att han låtit lille Lars, som
är fullkomligt oskyldig, umgälla den. Arnman har
vårdslösat honom i dag vid genomgåendet af hans lexor, hvarför
den stackars gossen fått rottingslag af magistern. Tycker
Arnman, att ett sådant uppförande är passande? Denna gång
får det passera — men låt mig ej flera gånger komma
under fund med att barnet blir försummadt.»
Under denna straffpredikan, hvartill min egen mor aldrig
hållit maken, var jag rätt underlig till mods. I vissa delar
hade frun rätt; och bara icke vid sista slutet hennes svaghet
för Lars kommit och skämt bort det intryck, den gjort, så
hade jag visst haft nytta af hennes tal. Men nu kände jag
tydligt, att hon lika skickligt afskilde mina fel och förstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
