Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkraste beviset att jag behjertat dem, är, att jag nu
förtäljer alltsammans för min älskade mor, som, i samråd med
farbror Per, får afgöra om något i mitt uppförande mot frun
vid nämde tillfälle förtjenar klander....
Jag har nu ingen mera att tala om än hushållerskan,
jungfru Kristina Alsing. Det är en hjertans hygglig och
präktig menniska, hvilken frun icke kan tåla, emedan patron
ofta berömmer henne och Lars alltid klagar på henne. För
min del känner jag mig aldrig lättare och friare än då jag
genom något behändigt ärende kan komma i köket och fa
språka litet med jungfru Stina, hvilken, så undergifven hon
än ser ut, icke yttrar särdeles stora tankar om sin matmor,
när denna ej hör henne.
Hon har berättat mig flera ganska roliga saker, hvaråt
vi skrattat tillsammans. Bland annat härmar hon frun
alldeles ypperligt, då denna, när herrskapet skall bort,
underrättar herm om hur han skall skicka sig. Hon säger då
(och härvid tar jungfru Stina på sig hela fruns väsende):
»Min bästa vän, du skall emellanåt gå upp från spelbordet
eller från de personer, du talar med, för att efterfråga huru
jag mår; och dervid kunde du ju helt artigt kyssa mig på
hand eller åtminstone trycka den och förmana mig att svepa
* schalen väl om mig, eller hvad som helst, bara det bevisar
att du är en öm, uppmärksam man, hvaraf andra kunna
taga exempel. Det vore så vackert, om det sades: Det syns
på tullförvaltarn, att han tillber sin hustru, eller något ditåt.»
På sådana uppmaningar svarar herm vanligen: »Men
det är fan så litet roligt att löpa från spelbordet eller från
personer, med hvilka jag är intresserad att tala, för att
efterfråga det jag vet, att du mår bra, eller kyssa dig på hand,
hvilket jag längesedan lagt utaf. Och hvad schalen
beträffar, så har du ju den ständigt på, sedan halsen blef torr
och brun. Du finner, att alltsammans således vore löjligt,
och du gjorde mig en tjenst, om du läte de der
narraktig-heteraa fara. Kan man ej lefva väl och lyckligt utan att
fjeska? Dertill är jag i alla fall för gammal. Och för öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
