Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ur natten af det förflutna uppmanat alla förfärliga
minnen till strid.
Gabriella, hon, som icke hade några dystra minnen i
sin själ, bröt först tystnaden. »Så här har då stormen
aldrig förr rasat», sade hon, »eller har pappa någonsin
upp-lefvat den värre?»
Haraldsson svarade endast med ett otydligt: »Jojo-menN
»Det är ju höstens och vinterns vanliga sällskap I»
yttrade Erika och sökte genom det lugna uttrycket i sin röst
dölja den inre oron.
»Nej», inföll Birger, »Gabriella har rätt: maken till
oväder ha vi ej haft på många år.»
»Ja, ja», återtog gubben, »det tycks just som om vår
Herre i qväll skulle ha lust att välsigna land och strand.»
Erika ryste, men Gabriella uppreste sig och gick till
fönstret. Hennes öga stirrade ut i det djupa mörkret, medan
hon lutade sin panna mot fönsterrutan. Ingenting kunde
dock urskiljas, ingen stjerna förmådde genomtränga de
hopade moln-massorna: naturen der ute var ett grafdjup, hvari
hennes blick försjönk, men i detta djup fans likväl icke
grafvens frid. Der tjöto tusen stämmor, och der rullade dån
vilda som hånskratt. Men midt bland dessa skärande läten
framträngde emellanåt några harmoniskt klingande ljud. För
den, som var bekant med kustens uppträden och kände
dess mystérer, voro likväl dessa ljud förfärligare än dånet
från hafvets vågor. Det var klangen af isstycken, som
december-stormen lösryckt och nu kastade i bränningame, der
de sönderbrötos af svallet.
Rysande drog sig den unga flickan tillbaka. Men
Haraldsson nedtog sin sjömanskavaj, i det han yttrade: »Nej,
jag får väl ner och titta efter båtarne!»
»Herre gud, hvad var det?» utropade hastigt Gabriella,
pekande på fönstret, som hon nyss lemnat.
Till allas häpnad visade sig på rutan en utsträckt hand,
som utanföre matt klappade på glaset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
