Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi- måste låta däckslasten gå», återtog den unge
sjömannen, »och när vi stötte på, bräcktes genast hela bogen.»
»Men hur fick ni då ut storbåten?» frågade Birger,
som med en sjömans intresse följde ynglingens uppgifter.
»Käre Birger», inföll Erika1 och trädde med
husmoder-lig fryntlighet fram till den skeppsbrutne, »låt honom nu
först få vederqvicka sig — han behöfver det nog — och
sedan han ätit, berättar han alltsammans så mycket redigare.»
Nu dukades hastigt upp vid ena ändan af bordet.
Gabriella lade före, och sjömannen åt med god matlust. »Hvad
heter du?» frågade hon och såg vänligt på honom.
»Petter Lindgren. Det var nu ljerde resan jag gjorde
med kapten Rosenberg. Jag, är jungman, men hade gema
fått bli lätt matros, om jag varit litet äldre.»
Under det ynglingen, trots sin stora bedröfvelse och
ehuru den ena tåren efter den andra rullade från hans kind
ned på tallriken, förtärde de framsatta läckerheterna, hade
Anton närmat sig och slutit sig till kretsen. Han gjorde
inga frågor, men hans uppmärksamma blick vittnade om
deltagande och intresse, då den unge sjömannen efter maten
på nytt började sin berättelse:
»Ack, herre» — han tycktes af instinkt särskilt vända
sig till Birger — »det är en fördömd kust, den här
skärgården I Vi ha nu haft en vestlig storm i tre dygn, som
pressat oss ända från Anholt. I går afton gick förtoppen
öfver bord, och vi kunde omöjligt sätta upp en ny, ty skutan
hotade också att slingra stormasten ifrån sig, och derföre
kunde vi icke heller hålla upp. Kapten tänkte allt söka
hamn, fast det annars icke är hans sak. Han tyckte det
var harmligt, och vi skulle försöka att hålla sjön tills
stormen gaf sig. Då det blef dager i morse, tyckte vi också
att skadan på förmasten icke var så farlig, men på
eftermiddagsvakten kom en tjocka, så att en ej kunde se hand
framför sig. Det värsta var, att en sjö bröt sönder
nakter-huset och förstörde både lampa och kompass. Vi sökte
hålla upp från Paternoster-skären, der kaptenen sade, att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
