Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du är obeslutsam», sade Birger, »eller mitt förslag
anstår dig icke?»
»Du har orätt i att tyda min tystnad så. Jag tänker
blott på vissa svårigheter, som du ej betänkt.»
»Hvilka då? Jag vet verkligen inga.»
»Din vänskap förbiser dem kanske, men jag tycker
mig icke vara hederlig karl, om jag lemnar dig i
okunnighet derom, förutsatt att jag får ditt handslag på, att det blir
oss emellan.»
»Ett sådant hedersord kan du blott få med vilkor.
Allt sedan jag blef gift, har jag aldrig haft den ringaste
hemlighet för min hustru. Är hvad du har att säga af den
beskaffenhet, att hon bör bli okunnig derom, så vill jag ej
heller veta det. I alla fall ansvarar jag för Erikas tystnad,
likså väl som för min egen.»
»På ett sådant prof begär jag icke att få sätta dig»,
sade Rosenberg; »tvärt om är jag mycket nöjd med, att din
hustru, som är ett så klokt och vettigt fruntimmer, får del
af förhållandet. Jag tror säkert, att hon skall gilla mina
skäl.»
»Och dina skäl äro?»
»Jo, dessa skäl eller, rättare, skälet är... kortligen:
jag just liksom blygs att bekänna min dårskap. Men jag hoppas
du ej anser mig för sämre karl för det, utan blott som en
narr, hvilken, utan att ega en vitten eller minsta utsigt till
framtida bergning, förälskat mig i den sköna Gabriella.
Emellertid är jag ej värre i snaran, än att jag kan draga mig
undan i tid. Du förstår, det ligger mig om hjertat att ej
lemna min heder i sticket.»
»Din heder ?» upprepade Birger, och en gnista af den
gamla vildheten sprang upp i ögonen och lågade på pannan.
»Är då Gabriella så simpel, att hon ej skulle duga till
hustru åt dig, eller i hvad fall kunde din heder komma till
korta?»
»Du styr galen kurs, min bror!» inföll Rosenberg leende.
»Så förryckt har jag gud éke lof ännu icke blifvit, att jag ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
