Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, bevafs, men det är så varmt här inne!»
# »Det kan jag ej säga: här är rätt kallt. Men något
fattas dig — du har gråtit! Säg hvad som händt? Du vill
ju icke ha någon hemlighet för mig.» Erika upplyfte härvid
den sänkta kinden och såg den unga blyga flickan med
innerlig godhet i de fuktiga ögonen.
»Det har ingenting händt, söta Erika! Jag är bara
ledsen för det Rosenberg, som vi alla hålla af, skall resa.»
»Ja, det är visserligen rätt ledsamt: han var en ganska
treflig hvardagsgäst. Men att säga sanningen, har jag rédan
ett par veckor undrat på, att vi icke hört denna nyhet. Du
vet, att han för närvarande är utan fartyg, och han
behöfver således väl de par månader, vi hafva qvar af vintern,
för att skaffa sig något. Han kunde i alla fall icke alltid
ha blifvit här.»
»Nej, det förstås, men jag hörde Birger en gång säga
åt dig, att om kaptenen ville föra galeasen, så...»
»... så skulle han få den, menar du ? Ja, det var
verkligen Birgers tanke, och han har också bjudit den åt
Rosenberg. »
»Nå?»
I detta enda ord uttalade Gabriella hela sitt oerfarna
hjertas oro. Och Erika, som inom sig gillat Rosenbergs
handlingssätt och ansett det värdigt en bra karls förlåtliga
stolthet, började nu missbilliga det, emedan hon icke kunde lemna
Gabriella någon tröst, och hon oroades af den lifliga rörelse,
som hos denna förrådde känslans först medvetna tillvaro.
Sjelf hade Erika ej erfarit en sådan gryning — hennes
ungdom hade varit fattig på kärlek — men hon tänkte: »Har
jag ej plockat rosorna, så har jag ej heller sårat mig på
tör-net!» Det var detta sista hon befarade och ville om möjligt
förebygga för sin fosterdotter.
»Du säger ingenting!» återtog Gabriella och fästade
nästan bedjande blickar på Erika,
»Kapten Rosenberg var tacksam för Birgers förslag, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
