Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gubben en fullkomlig likgiltighet för nyheten om Rosenbergs
uppbrott.
Anton, hvilken deremot icke hört ,det minsta, emedan
han strukit ute hela förmiddagen, frågade hvarföre alla voro
tysta som gåtor.
»Vet du icke, att vi förlora vår käre gäst?» sade Erika,
som alltid hade sin jemna fattning.
»Nej, skall Rosenberg resa?» Anton -såg frågande på
kaptenen, hvilken besvarade frågan med en kort
uttrycksfull nick.
Sedan blef det åter tyst. Men Anton fick ej ögonen
från Gabriella. Det var något inom honom, som sade, att
mera förefallit än hvad han fått veta, och han föresatte sig
att taga reda derpå, ty i alla frågor, som rörde den älskade
systern, led han ej af slöhet.
Sedan bordet var aftaget, skingrades hushållet som
vanligt, och blott Gabriella qvarstannade för att arbeta vid sitt
sybord. Kanhända tänkte hon, att kaptenen i dag, såsom
han stundom brukade, skulle qvardröja; men han gick, och
endast Anton återkom för att liksom vanligt sysslolöst
bortnöta eftermiddagen i spis-vrån, en plats, hvilken
företrädesvis behagade honom under den tid af året, då han ej kunde
sitta på bryggan och meta.
»Är du icke sömnig, Anton?» frågade Gabriella, som
i sin närvarande sinnesstämning helst ville vara ensam.
»Nej, jag är icke sömnig.»
»Tag dig då åtminstone något att göra och sitt icke
och se på mig!»
»Hvarför icke det? Jag ser hellre på dig än på något
annat: du gör mig aldrig ledsen.»
»Ja, men du gör mig ledsen, Anton, om du ej tar
ögonen ifrån mig.»
»Fy, skäms, var icke sjelfsvåldig! Tål du ej att se
på, eller vill du icke unna någon annan den glädjen än
kapten?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
