Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några små blodfläckar syntes också här och der — de hade
troligen kommit från Josefinas fina fingrar, då hon vid det
halfslocknande ljuset och med ögonlocken tyngda af sömn
stuckit sig med nålen. Kan mor tro, att jag var så barnslig att
kyssa alla dessa fläckar; och ändå, så rörd jag var, tackade
jag Gud derför, att jag icke träffade henne, ty då — gud
bevars ifrån en sådan olycka — hade jag kanske icke mera
varit i besittning af min frihet. Nej, först skall jag se mig
om, men finner jag ej någon, som rigtigt gör mig yr i
hufvudet, blir jag väl vid mitt gamla tycke. Emellertid lofvar jag
mor för visso att icke springa åstad, innan jag besinnat mig.
Det är i alla fall god tid att få giftas-griller i hufvudet,
innan man har fått något i handen. Men man rår ej för, att
tankame komma och gå: de äro nästan den enda vara som
är tullfri.
Och nu välsigne Gud min goda mor och mir käre
farbror Per! Jag ser er, när jag vill, för mina ögon, då ni om
aftnarne sitta och spela er tolfva och mor bjuder prisen och
den välsignade kaffetåren, som ingen kokar maken till gamla
Annikas. Derföre vare hon ock helsad jemte balsaminerna,
dem icke att förgäta, från
mors egen tillgifne och lycklige
Arve.»
»Ja, Gud välsigne honom, den käre, vänlige gossen, som
ännu är lika oskyldig och öppenhj ertig som då han lemnade
oss!» sade fru Katrina och ihopvek brefvet. »Men nog skall
jag då han kommer hem, säga honom min tankar rörande
flickan. Det partiet behagar mig icke. Fru Karlmark är en
hjertans hederlig och beskedlig menniska, och det tviflar jag
icke heller på att flickan är. Men det är ingen rutsch i det
folket: de arbeta och arbeta, men det blir aldrig något med
det, ty de förstå icke att ställa sig. Och se’n var modem,
hvilket Josefina visst också ärft, förskräckligt lättrörd och sorglig
till mods. Det är ett pjunkeri, som de väl icke rå för och
som jag icke heller klandrar, men nog önskar jag min Arve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
