- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
224

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

%

»Han är ett så lifligt hufvud, att han aldrig trifs utan
små skälmstycken, men visdomstiden kommer nog. Jag
tycker om, att ungdomen leker: tids nog blir den trött på
sina oskyldiga nöjen och fikar efter farligare. Gud välsigne
min Lars, så länge hans högsta glädje är mammas
syltburkar!»

Men efter detta lilla solsken kom likväl den utlofvade
stormbyn, kanske förmildrad, men dock tillräckligt skarp att
hos Arve väcka den önskan, att det snart måtte blifva stiltje.

Sedan herr Brostedt efter måltiden bugat sig och Lars
kysst sin mors hand, vinkade tullförvalterskan Arnman
närmare. Likväl hade det sätt, hvarpå han behandlades, stigit
så högt i vågskålen att, i stället för att som fordom stå
framför sin patronessa, han nu vinkades med en viss
förtrolighet att taga plats jemte henne i soffan.

Arve märkte genast på den förmildrade tonen, hvarmed
den vanliga inledningen »min käre Amman!» uttalades, att
frun denna »gång skulle beträda det ömma moderliga
området, och han bedrog sig icke. »Min käre Amman»,
började hon, »jag har redan länge, öfver år och dag, med
den rättighet min mångåriga vård om Arnman gifvit mig,
velat öppet framställa de betänkligheter, jag hyser i afseende
på de täta besöken hos Karlmarkens. Det är icke rätt att
en yngling så der fäster sig. Hvad har Amman att sutinera
på! Hans utsigter äro ganska aflägsna, och således är det
min förmening, att Amman följer det gamla goda rådet att
stämma i bäcken, innan det kommer i ån. Gör slut med
flickan! Amman bringar henne annars i dåligt rykte och sig
sjelf icke heller i det bästa genom fortsättandet af besöken
derstädfe, sedan modem är död.»

»Men», invände Arve saktmodigt, »det är ju icke oijdt
i att gå dit? Någon skall väl trösta den stackars Josefina.
Jag är för henne nästan som en bror, och jag håller af
henne som en syster.»

»Det der är allt för bra, men sådan der syskonkärlek
plägar ej alltid hafva de lyckligaste följder; och om Amman verk*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free