Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om aftonen, sedan Arve lagt sig, var det honom
omöjligt att fa tankarne från’ Tistelöns ros. Hans nyss dämpade
lust att återse henne vaknade på nytt, men förgäfves
funderade han på medel att uppfylla sin önskan.
Andra dagen upptogs af besök hos grannarne, dit han
åtföljdes" af Lars, hvilken i sitt lif aldrig kunde begripa hur
Arve hela långa stunderna kunde sitta i fiskarstugorna och
prata än med en gammal gubbe, hvars skrynkliga, darrande
hand knöt på en not, än hos en gumma, hvilken, sittande
på spiskanten, stekte läffsor på hällen, eller med de unga
hustrurna, som ansade redskapen, och så åter med de
brun-stekta bamungame, hvilka lågo och solade sig på klipporna
i sällskap med rockor och torsk.
På Larses trötta gäspningar gaf Arve icke akt, utan
fortsatte sin väg, vänlig och tillgänglig för alla, i synnerhet
mot barnen, hvilka han öfverallt trakterade med nötter och
fikon, dem han hade i en stor påse, hängande på ena armen.
Och hans eget goda och solskensvarma ansigte strålade af
nöje, då han såg de små vildame komma springande från
fisklägets alla kanter för att uppklättra till den stora flata
bergshällen, der han stannat att utdela sina gåfvor.
Liksom förut gubbarne och gummorna fått fröjda sig
åt en rulle tobak, ett litet snuspaket, i tysthet framräckt,
så, men oändligt högljuddare, fröjdades barnen omkring den
vänlige utdelaren. Det var ett stoj, en glädje utan ända,
der de på alla fyra fotter krälade omkring för att uppsnappa
det nedfallna, som icke heller var så litet — det roade Arve
att se deras behändiga rörelser, vittnande om deras lifliga
förtjusning.
»Låt mig också få några!» sade Lars, grep en
handfull nötter och kastade dem endast af pojkaktig
obetänksamhet, ej af elakhet, bland stename, som från den branta
hällen stupade nedåt vattnet... »Tag dem nu, byting!»
ropade han till en liten sex års gosse, hvilken, utan att förstå
faran af sin vågsamma färd, genast började klättra ned. Arve,
som stod på andra sidan, omgifven at den talrika kretsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
