Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med denna föresats gick Gabriella till sängs.
Följande morgon vaknade hon vid det häftiga springet
af och an, som alltid bådar tillrustningen för en resa. Hon
skyndade att kläda sig, satte sig åter i sin lilla soffa och
började på nytt fundera. Hjertat hoppade oroligt vid den lifliga
rörelsen, som der nere förrådde skyndsamhet. Säkert var
vinden god — middagstiden vore de kanske i Göteborg . ..
kanske bjöd Rosenberg dem om bord ... Och nu frågade hon
sig huruvida det vore så alldeles klokt, att hon fäste
uppmärksamhet vid det, som Lena yttrat i all välmening och utan
kännedom af förhållandet. Rosenbergs känsla, om hon följde
med, blefve säkerligen endast glädjens, och måhända skulle
han till och med känna bedröfVelse, längtan, sorg, om hon
ej komme.
»Men var icke jag också bedröfvad, då han i januari
underrättade mig om sin resa? Han såg nog, att jag skulle
längta och sörja, när han vore borta, och han hade ändå
hjerta att resa, ehuru det var ganska onödigt midt i
starkaste vintern. Och just derföre vill jag nu också ha hjerta
att vara hemma. Det är afgjordt, bestämdt — jag blir hemma.
Jag tycker just, att jag kan se huru hans ögon mörkna, när
han kommer och helsar på dem och finner endast Erika!»
Vid denna slutsats rodnade Gabriella likväl ganska starkt.
Hon kunde ej undgå att fråga sig sjelf om Erika, hvilken
Rosenberg så hjertligt aktade och som alla höllo af, icke kunde
vara för kaptenen nästan lika välkommen som hon, Gabriella
sjelf.
»Hur har jag blifvit så här egenkär och orimlig? Hvad
är jag mot Erika?» Dessa frågor af hennes bättre känsla
straffade den ögonblickliga fåfängan. Hon kände en tår i sitt
öga, men det var ej smärtans eller förtrytelsens vid
föreställningen, att Rosenberg möjligen kunde blifva fullt belåten med
återseendet af Erika, nej, det var ångerns tår deröfver, att
hon velat finna sjelfva Erika obetydlig i jemförelse med sig
sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
