Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och en inom sig, att de firat sin första verkliga högtidsafton.
Deras hjertan hade talat. Ord äro då temligen öfverflödiga...
^ Efter kaptenens afresa var Gabriella flitigare, raskare
och muntrare än någonsin. Hon talade mycket med Erika
i hushållssaker och tog sig just der vid som oftast en så
ärbar min, att Erika kände sig frestad att skratta åt den
sex-tonåriga husmoderns allvarliga värdighet. Det hände då icke
heller så sällan, att Gabriella sjelf vid det qväfda leendet
på Erikas läppar utbrast i skratt, slöt sina armar om den
trogna vårdarinnans hals och hviskade: »Du kan gerna
skratta högt, Rika, om du tycker det är så roligt, att jag
vill veta ett och annat, men jag kan ju också bli gift och
få ett hus att sköta liksom du!»
»Jag skrattar visst icke åt din vetgirighet, söta Ella —
den är ganska berömvärd och skall troligen snart komma
dig till pass — men du ser dervid så utmärkt betänksam
ut, att jag ej kan låta bli att tänka på huru du för icke
länge sedan höll samråd med dina dockor och då just hade
samma min.»
»Men jag har väl nu vuxit ifrån dockorna!» sade
Gabriella och höjde sig litet på tåspetsame.
»Det förstås — vid sexton år tränger stundom första
tanken på brudklädningen undan sista skymten af den kära
dockklädningen.»
Gabriella ilade bort. Hennes hjerta slog icke förgäfves
takten till Erikas tema. Långa tillfredsställande bref från
Rosenberg till Birger förvissade henne, att hoppet om
brudklädningen ej sväfvade i luften.
På ett bref fick Gabriella likväl icke höra slutet: det
var endast sedan Birger och Erika ingått i sängkammaren
som det åter framtogs och af Birger lästes högt för hans
hustru:
»Jag vill aldrig vara hederlig karl, om jag nu kan
vänta längre! Får jag bara åter foten på Tistelön, så friar
jag, och det flux. Jag har betänkt, noga betänkt, att jag
kan gå så långt, efter som vår herre åter tycks le emot mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
