Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig del af sin egen vinst i detta vågstycke, och Gabriella kände,
att den första motgången icke allenast skulle förbittra hans
lynne, utan äfven fördröja tiden för deras förening, emedan
hvarje steg bakåt i stället för framåt blefve en ny klippa för
den ihärdige brudgummen att öfverstiga, innan han uppnådde
det mål, till hvilket han sjelf ville arbeta sig fram.
Medan Gabriella gjorde sina betraktelser häröfver, klädde
sig gubben Haraldsson i likhet med Birger. De stora
fris-rockarne utbyttes mot tvenne stickade tröjor utanpå
hvarandra, och öfver nedra delen af de grå underkläderna drogs
först ett par af hattfilt förfärdigade stöflar och der ofvanpå
ett par ofantligt tjocka strumpor af get-hår, hvilka tillknötos
ofvanom knät. Hufvudet betäcktes med en sälskinsmössa
utan skärm, men med klaffar öfver öronen att tillknytas
under hakan. Sedan denna drägt var i ordning, framtog
gubben, af vana att fullända den, en kort studsare med så fint
rör, att de två kulor, hvilka nedlades deri, knappast voro
större än ärter. Lås och flinta besågos med yttersta
sorg-fällighet, och fint krut lades på fängpannan, hvarefter geväret
hängdes i sin läderrem öfver axeln.
Så lika utrustade, på bössan när, begåfvo sig
sälskyt-tarne åter ut.
»Hvad skall far med den?» frågade Birger med en skarp
blick på geväret, då de stego i båten.
»Ah, bry dig icke om mig! Det är ju så min vana,
vet du väl, och om vi möta någon, då vi komma fram med
godset, så ser det ut som om vi varit på säljagt.»
»Midt i mörka natten?» anmärkte Birger entonigt.
»Lika mycket, den får nu vara med, och behöfs den
icke, så är ingen skada skedd. Icke må du tro, att jag är
så galen och lossar den bland ulfvarne på landbacken,
ne-nej! Men den kan ändå vara nyttig; jag vill alltid veta
mitt eget skinn i säkerhet — fan må tro de bestarneb
Denna gång landade båten på motsatta sidan af den,
der tulljakten låg, och genom det nattliga dunklet smögo sig
far och son på välkända stigar öfver ön och voro snart nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
