Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosenbergs utseende hade under Gabriellas berättelse
småningom stigit till högsta grad af förundran, men vid den
sista underrättelsen blef han alldeles gulblek af vrede.
Förlusten af godset kom i första ögonblicket blott i andra
rummet, men harmen, den omätliga harmen att ha låtit lura
sig som en åsna af den listige räfven, försatte både kropp
och själ ur all jemvigt.
Gabriella blef verkligen litet rädd, då hon såg hans
krithvita kind, darrande läpp och glödande öga. »Käraste
Rosenberg», sade hon bedjande, »det kan ju hjelpas! Det
är ej oersättligt. Se icke så ond ut — du ordentligt
skrämmer mig.»
Rosenberg svarade ej. Han vände sig om och stod
redan nere vid bryggan igen, innan Gabriella var beredd på
en sådan yändning. Men som hon hade urskilning nog att
förstå hvart det vidare skulle bära af, följde hon i blinken
efter, fattade smekande Rosenbergs arm och hviskade: »Du
skall åtminstone säga mig hvart du nu vill resa?»
»Hvart.... jag vill efter den hunden! Jag vill säga
honom, att jag återtager allt hvad jag sade i natt, och dess.
utom vill jag tillägga, att han är en gemen menniska, en
räf, en usling, en, en...»
» . .. tulltjensteman, som gör sin skyldighet, ehuru
denna gång litet derutöfver!» inföll Gabriella modigt.
»Är det hans skyldighet att på det sättet lura, bedraga,
stjäla sig till det han vill ha? Hans tjenst är att öppet göra
beslag på hvad han kan komma åt, men icke att narra
folk i räfsaxen.»
»Sökte icke pappa och äfven du, snälla Rosenberg, att
narra honom?
»Ja, det tror jag förbannadt väl — jag skulle väl icke
säga: Var så god och håll till godo!»
»Nå, då är det ju qvitt! Du ville narra honom för
att fa behålla ditt gods, han ville narra dig för att komma
åt det. Och för öfrigt var det ju ni sjelfva som inbjödo
tulljakten att besöka er.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
