Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela skräpet — jag tycker vi haft så många upptåg af det
slaget, att det nu kunde vara slut!»
Det var Anton, som i butter och vresig ton yttrade dessa
ord. Han hade fått kunskap om Rosenbergs missöde, och
lika mycket som han harmades öfver dennes olofliga handel,
hvilken åter skulle bringa i gång det gamla talet om
luren-drejerierna på ön, lika mycket förtröt honom Gabriellas
förslag, som måhända kunde sätta både henne och alla de
andra i beröring med sonen af den mördade kustbevakaren.
Vid blotta ljudet af Arnmans namn rann blodet hetare i Antons
ådror, och hans hufvud blef märkbart oredigt. Men Rosenberg
och Gabriella, som ej kände orsaken, talade ofta om
jaktlöjtnanten, och derföre befann sig Anton i ett mer än vanligt
upp-rördt tillstånd.
»Du är så ond, Anton!» sade Gabriella. »Hvad
be-höfver du bry dig om Rosenbergs gods? Det är väl i
alla fall icke så farligt med litet lurendrejeri. Jag mins, att
när jag var barn, lurendrejade far och Birger stora balar
och fat af många slag, och jag kommer också i håg allt
hvad de drogo i hop den natten, då du var ute och...»
»Tyst, eller vrider jag nacken af dig, du hvita
korpunge», skrek nu Anton i sin gamla vilda ton, *nämn icke
ett ord om den natten!» Hans knutna hand nedsjönk
* magtlös, blicken återtog sin vanliga slöhet och utan att
fullborda meningen, gick han bort i sin spisvrå, hvarest en
innött fläck visade den plats, der hans förvirrade hufvud
bortdrömt så många timmar af hans overksamma lif.
Birger hade bleknat vid det oväntade utbrottet, Erika
rodnade, men Gabriella hviskade till Rosenberg: »Bry dig
icke om hvad han säger! Vi skola akta oss att reta honom,
ty då återkommer hans olyckliga sinnessjukdom: han tål
aldrig, att man talar om smyghandel.»
*Huru är det med dig, stackars Anton?» frågade Erika
deltagande och närmade sig den bleke och, såsom det
tycktes, af kroppsliga smärtor lidande ynglingen. »Är det något
jag kan göra för dig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
