Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom honom således endast som en artig eftergift åt hans
fästmös små anspråk och utan något egentligt ändamål.
Omkring klockan half 11 steg sällskapet i land i
Marstrand, och såsom det andra goda tecknet räknade Gabriella
med förtjusning den omständigheten, att tulljakten ej fans
hvarken der eller i sigte der utanföre. För att göra sjelfva
resan så mycket mera naturlig, förrättades några uppköp på
förmiddagen, hvarefter kaptenen bjöd på middag, och först
omkring half 2 besökte våra resande den vigtiga delen af ön.
Så snart nödiga reqvisita voro uppackade ur båten,
beordrades Petter att mellan ett par utskjutande klippor
uppgöra en stor eld, och gruppen omkring den fick en viss
anstrykning af romantik. En november-eftermiddag är i sig
sjelf en halfskymning, och vid den högt flammande lågan,
de gnistrande rökpelame, såg det nästan nattligt ut. På
den skrofliga hällen hvilade Gabriella på de medförda filtame,
och den höga purpurn på hennes friska kinder lånade från
eldskenet ett slags gloria, hvaruti hela hennes intagande
figur tog sig förträffligt ut. Rosenberg låg vid hennes fötter
och betraktade henne med förtjusta blickar — men det vore
icke enligt med sanningen, om vi försäkrade, att han dervid
glömde bergshålan och sina sidenpackor. Tvärtom, då han
nu åter var gömstället så nära, föreföll det honom som om
de måste finnas på sin behöriga plats. Erika satt på en
upphöjd sten och instruerade Petter, som nu gått i
befattning med kaffekoket, medan Birger gick af och an.
Sjelfva denna udde af ön utgjorde en gigantisk klippa,
sönderstyckad, såsom det förekom, genom en jord- och
hafs-omstörtning. Vid dess fot lågo tusentals musslor och
olikartade stenar kringspridda, men förgäfves sökte ögat efter en
buske, en enda rot: intet tecken förefans till någon växtlighet.
»Men, söte Rosenberg», sade Gabriella otåligt, »skola
vi ej gå och se efter sakerna?»
»Vi böra icke öppna blocket, förrän vi äro färdiga. Låt
det först bli litet mera skumt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
