Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt med förhoppning, ty tulljakten låg förmodligen långt
deri-från, åtminstone syntes ingen skymt af hennes förhatliga
former.
»Nå, lycka till god marknad, kapten!» sade Birger och
fattade styret. »Ha vi det väl hemma, går det af sig sjelft
att någon af dagame få det in till Göteborg. Ingen sak nu,
när husvisitationen är öfver!»
»Langa fram buteljen, Petter... Seså, bror Birger,
tack för allt besvär både i dag och sist... låt oss tömma
ett glas på god utgång!» Och för denna skål läto äfven
fruntimren behaga sig att göra Rosenberg besked.
Petter och kocken intogo äfven en försvarlig styrke-tår,
hvarefter de fattade årorna och drefvo slupen med förnyad
kraft mot hemmet.
»Rätt så, gossar, det’ kallar jag att ro... Blås du i
dina små händer, Gabriella, så få vi också frisk vind —
jag ser redan på din florshufva, att den kommer med friska tag.»
Rosenberg var också i taget. Första medgången hade
gjort honom djerf, och efter fem minuters rodd var hela
sällskapet så lugnt som om kronans flagg aldrig viftat inom
Bohuslänsskären.
Den enda, som icke var fullkomligt nöjd med sin dag, var
Gabriella. Det förekom henne liksom hon haft allt detta
besvär förgäfves, och oupphörligt flög hennes öga än åt ena,
än åt andra hållet för att upptäcka någon misstänkt punkt;
men den syntes ej, och nu hade det ju verkligen varit
detsamma, om hön suttit hemma eller varit med. Såg det ej
ut som om både sidentyg och schalar gerna kunnat ligga
öppna midt i båten?
»Man ser nu huru påpassliga de der herrame äro!»
yttrade hon i en ton midt emellan triumf och harmsenhet.
»Man kunde min sann föra bort bra mycket saker, hvilka
skulle gå deras näsa förbi.»
»Var icke för öfvermodig, min lilla hjeltinna!» invände
Rosenberg. »Det kunde lätt hända, att du blefve bet. Än
äro vi ej fullt halfvägs...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
