Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
denna småhviskande ton, som tillhör den sorglösa ungdomen.
Under tiden lät hon så naturligt som möjligt sin stora schal
i djupa veck nedfalla öfver dynans sidor.
»Jag tror herr löjtnanten nu genomsett hvad som finnes!»
sade kaptenen litet otåligt. »Vi bli bra länge uppehållna.»
»Det skall strax vara gjordt!» Och liksom den unge
tjenstemannen öfvervunnit en känbar motsträfvighet, steg
han raskt öfver den enda toften, som skilde honom från
fruntimren, och stod nu midt emot Gabriella, hvilken hans
öga forskande betraktade. Det var henne likväl icke
möjligt att uthärda denna blick: hon sänkte sina vackra ögon,
men gjorde ej minsta tecken till att stiga upp.
Ett par sekunders tystnad kändes för hela sällskapet
spännande, likväl mest för Gabriella, på hvars rådighet
godsets räddning egentligen berodde, om det ens numera
kunde räddas.
»Kanhända», sade efter en liten half-tvekan vår
jaktlöjtnant, »får jag besvära herrskapet att stiga upp! Min pligt
medgifver icke att visa den artighet, som fruntimmer kunna
fordra.»
Erika reste sig genast, Gabriella litet långsammare, i
det hon med en fattning, som gjorde heder åt hennes
förstånd, och en styrka, som vittnade om en otrolig kraft i de
välrundade armarne, upplyfte den öfra dynan, för att med
en viss artighet gifva tjenstemannen så mycket bättre
tillfälle att igenomklämma den undra af fjäder med dess
på-bredningar af schalar, kappor och småsaker.
Emellertid gick undersökningen härmed så långsamt, att
Gabriella, som ansträngde sig till det yttersta för att ej
släppa sin skatt, litet pikerad yttrade: »Kanske få vi nu
sätta oss?»
»Ja, var så god ... men tillåt mig hjelpa fatt lägga ned
dén der stora dynan! Den är synbarligen allt för tung.»
»Nej, visst icke!» Och innan jaktlöjtnanten hunnit
vidröra dynan med sina fingrar, låg den redan på sin plats
och Gabriella nedtryckte sig ganska eftertryckligt på dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
