Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en annan mor, ty det enda, som gjorde henne döden bitter,
var bekymret att lemna mig värnlös.»
»Gud är alltid de fader- och moderlösas hägn», inföll
fru Katrina med tröstrik ton, »bara Josefina en gång kom
sig rigtigt före att lefva.»
»Att lefva?» sade Josefina och såg frågande upp från
sin söm.
»Jaha, just att lefva! Jag kallar icke det för lif, att
man framsläpar sin varelse liksom hvar dag vore en ny börda.
Du, Josefina, blir aldrig glad och till freds.»
»Detta säger min goda mor så ofta», yttrade Josefina
med stilla missnöje, »och likväl har jag många gånger
försäkrat, att jag är så till freds och så glad som det är mig
möjligt. Jag rår ju icke för, att mitt lynne af naturen och
genom tidiga sorger blifvit nedtryckt. Gud vet, att jag gerna
ville arbeta mig till en lättare och bättre sinnesstämning, men
det bär alltid emot, ehuru jag är så lugn och nöjd jag
någonsin kan bli det.»
»Kanske har jag orätt, kära Josefina — då får du icke
räkna så noga med mig, men saken är, att jag vill, att son
min skall se att du rigtigt tagit dig upp sedan du kom hit
ut till fiskläget, och det just liksom förtryter mig smått, att
du sett skralare ut se’n han kom hem. Du vet hur
broderligt Arve håller af dig. Ja, jag må säga, att ingen syster kan
vara ömmare älskad.»
£ v!T »Ja, han är så god!» svarade Josefina innerligt. »Han
rigtigt lider med alla, som ha bekymmer. Men om mor
tycker, att jag varit sorgsnare sedan han kom hit, så är det
blott derföre, att han återkallar så många minnen, och
dessutom har jag ju nätter och dagar hela hösten pinats af den
svåra tandplågan — den gör allt sitt till^»
»Ja ja, jag säger ingenting om det: nattvak kommer
nog efter. Men så är du också bra envis, som aldrig vill
bruka något. I min ungdom, då äfven jag hade vackra
tänder, fick jag också smaka på tandvärk, men se den som
icke lät den spela mästare, det var jag! Sedan jag brukat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
