Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gipsbild jemte en kardus, en pipa och slutligen i midten en
kruka med en i friskaste grönska prålande geranium.
Alla dessa artiklar, hvilka svagt belystes af en i
kakelugnen ännu flämtande brand, dammades och putsades med
snibben af Josefinas förkläde. Gardinen nedfäldes, och
vaxstapeln, som stod på en stol vid sängen, uppflyttades ett
hvarf.
Efter dessa bestyr stannade Josefina framför kakelugnen
och blickade tankfull på den döende branden, hvilken inom
några minuter sönderföll till kol. Hon tänkte dervid
förmodligen ett och annat om sitt eget lif. Kanske Önskade hon,
att äfven det snart måtte förkolna, men intet ord förrådde
hennes känslor, och det var endast af andedrägtens djupare
dragning som en upprörd sinnesstämning kunde förmodas.
Emellertid stördes hon snart i sina drömmar genom raska
steg i trappan, och innan hon hunnit tänka på att sjelf taga
i dörrlåset, öppnades det och Arve inträdde.
»Är det du, snälla Josefina, som är uppe och stökar i
ordning åt mig? Alltid är du lika outtröttlig.»
»Jag ärnade bara skjuta spjellet så att här skulle blifva
varmt — men jag trodde icke, att du kom hem i afton.»
»Jag tänkte, att ni hade länge väntat på mig.. . Hur
mår mor och gamle-far? Jag gick den här vägen genom
köket för att öfverraska mor se’n jag. gjort mig litet i
ordning. När maten är färdig, kommer jag till bordet liksom
jag varit hemma.»
»Jag skall skicka Annika upp med ljus!» sade Josefina
och tillslöt dörren efter sig.
Då’ Arve blef ensam, afkastade han den fina blå rocken
och påtog sin hvardagsmundering. Sedan gick han med
hastiga steg fram och åter och märkte knappt, att Annika
satte ljus på bordet och frågade huru det stod till. Det gick
underligt omkring i hans hufvud. En ovanlig, visst icke
behaglig känsla, ett slags rodnande blygsel förmådde Arve att
snarare fördröja än påskynda mötet med sin mor. Han kände,
att han redan nu, efter några månaders tjenstebefattning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
