Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Katrina anmärkte inom sig, att hennes Arve för
första gången tycktes tvifla på, att hans förmåga ej alltid
skulle räcka till, men efter hvad han nu berättat, hade hon
minst väntat att få höra honom göra denna slutsats.
In-stinktmessigt yttrade hon: »Såg du Haraldssons dotter?»
Frågan kom allt för hastigt att Arve kunde hinna reda
sig som han önskat. Hans stärka rodnad skulle ha förrådt
honom, om hans läppar än kunnat neka. »Under
visitatio-nen på Tistelön syntes hon ej till», yttrade han litet osäkert,
men kände sig tvungen att tillägga, det han i dag på
hemvägen mött henne med sin fastman och sina slägtingar.»
»Så så», inföll fru Katrina, »då voro de kanske _åter
ute i sina hemliga angelägenheter?»
»Ja, jag trodde just det, och derföre gick jag om bord
hos dem, efter jag händelsevis kom dem i vägen. Men der
fans ingenting: de återvände från Marstrand, der de varit inne
och handlat.»
Gumman Ammans skarpa blick hvilade på sonen med
ett uttryck, som nästan var omöjligt att fördraga, men hon
sade endast i sin vanliga ton: »Jaså, du hade ingenting för
besväret den gången.»
»Man kan ej alltid göra fångst;» anmärkte Arve och
tömde ett stort glas svagdricka.
Fru Katrina teg. Men när de blefvo ensamma, sedan
gubben gått till sängs och Josefina fått något ärende att
uträtta, yttrade hon, då Arve önskade henne god natt och
der-vid som vanligt kysste hennes hand: »Tack, min son! Jag
hoppas, att också du kan sofva godt, ty säkert är du
öfver-tygad, att det på kapten Rosenbergs skeppsslup icke fans
något smuggelgods.»
Gumman Ammans ton var just icke så sträng, men i
hennes ögon låg ett allvarsamt, nästan sorgset uttryck, som
grep Arve djupt. Han hade dessutom aldrig ljugit inför sin
mor, men nu måste han antingen göra det eller ock
underkasta sig en värre skrapa än hans samvete gjorde honom.
För att ej göra sig skyldig till det första onda och om möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
