Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fiskläge, vi i vår berättelse sökt skildra, egde blott
några bergade hushåll: större delen utgjordes af utfattigt folk,
som icke egde det ringaste i sina tomma hus, utom de
stackars fiskhufvuna, hvilka knappt sjudit upp i grytan, innan
de voro afsugna.
Nog berga sig invånarne ändå, så länge sommaren och
den tidigare delen af hösten varar, men efterhösten och
vintern komma, och då rasa först starka vestliga stormar, och
sedan lägga ismassorna sina väldiga murar mellan dem och det
element, af hvilket de tigga sin bergning. Då herskar eländet
bland de arma menniskoma på ett aflägset fiskläge. Ingen
penna, intet menskligt språk kan nog sant teckna hvad de
utstå under denna hungerns och jemmerns tid. Det finnes
kanske ej större motsatser i smått än mellan de stora rika och
de små fattiga fisklägena. På de förra, af hvilka bohuslänska
skärgården ej eger så få, lefva skärgårdspatronema, redare
af egna skutor, såsom småkungar, medan på de senare
bleka, utmerglade, uthungrade och förfrusna varelser kräla
omkring den nakna klippan, på hvilken de födas, lefva och
dö, utan atf kanske någonsin hafva känt en högre njutning
än tillfredsställelsen att stundom få äta sig mätta.
Arve inträdde i en af de omnämda stugorna och
hel-sade med ett trohjertadt »god dag» den unga husmodern,
hvilken, omringad af en skara brungula barn, upplockade
nykokta potäter, dem hon utdelade tre å fyra till hvar och
en af barnen, allt efter deras ålder och det mer eller mindre
begärliga uttryck, som från deras ansigten trängde till det
ömmande modershjertat.
»Gud signe herr löjtnanten, som icke försmår att stiga
in till oss stackare! Man min har ej kommit från fisket än,
annars hade Pelle här redan var’t öfver med ett tråg fisk
hos fru Arnman — hon har var’t så god och lofvat ta af
oss denna veckan.»
»Jonas återkommer väl innan middagen», tröstade Arve,
»hvarom icke, blir den god till aftonen. De små se så
begärligt i potatisgrytan — fins der ej mera?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
