Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ »Men onekligen har dock Erika gjort mycket för
Gabriellas bildning. Det kan far med rättvisa icke neka.
Hvilken vildros skulle det icke blifvit af henne utan svägerskans
ledning 1 Hon har skapat det goda ämnet till en rigtig
prydnad för hela skärgården, och dertill har hon med klokhet
böjt Gabriellas sinne till det goda.» Mera tordes han icke
yttra, men inom sig, så högt han än älskade sin fästmö,
var han dock öfvertygad, att hennes sinne ingalunda af
naturen var det mildaste. Tvärt om trodde han, att just den
förnuftiga uppfostran afnött det kantiga deruti, som de
tidigare årens sjelfsvåld qvarlemnat.
»Nå ja, jag har redan medgett att hon har förtjenst,
med flickan, men hvad har hon gjort af Birger?» Haraldsson
skakade på hufvudet.
»En bra karl, tänker jag, om han ej redan var det
förut. Birger har ju allmän aktning, och hans redlighet är
en god borgen, att han alltid skall bibehålla den.»
»Prata mig om redlighet hit och aktning dit, det är
bara munväder! Han har icke visat så mycken aktning för
sin gamle fars önskan, att han hemfört en enda klut, som
icke varit förtullad. Nej, riej, det är för simpelt nu att
smuggla!»
Rosenberg log. Han märkte, att det blott var hans
egen håg för lurendrejeriet som höjt honom i gubbens
aktning, men han började äfven dunkelt inse, att Haraldsson i
forna dagar troligen bedrifvit smuggleriet på annat sätt och
i vida större skala än han någonsin önskade göja. Och då
han kände en viss fruktande obenägenhet att längre intränga
i den gamles förtroende, blef han rätt glad öfver att Birgers
ankomst afbröt samtalet.
»Hvad säger du om vårt fiske till i morgon, min käre
svåger», frågade kaptenen, »tror du, att vi få lugnt?»
»Det artar sig till storm, fruktar jag.. . Men jag går
in till Anton på en stund — det är nu tre dar sen den
stackarn var ur kammarn. Han är ändå icke så sjuk som
han inbillar sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
