Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två resor till Frankrike. Men om hösten komma vi säkert,
och då får du väl se om jag icke tagit upp mig. Pappa
har lofvat mig en egen kassa att köpa granlåtssaker för...
ty, ser du, när en blir fru, måste en följa bruket, och jag
tänker icke spara på kassan.»
»Men om Rosenbergs förtjenster bli klena, får du väl
i stället använda dina pengar till hushållet, tänker jag.»
»Ja, det förstås, jag ärnar ställa mig efter
omständigheterna. Få vi god råd, vill jag slå på och lefva präktigt,
men kniper det igen, nå hvad se’n då? Jag skulle icke ha
det minstä emot att sälja hela hemgiften, som pappa lofvat
mig, om jag dermed kunde hjelpa och tjena min man. Men
det kommer nu alldeles icke i fråga, ty han är så driftig
och arbetsam, klok och förståndig, att vi nog berga oss. . .
Nu kunde du likväl sofva litet, Anton, medan jag går ner
och sätter fram kaffet! Jag är säker på, att Rosenberg redan
en lång stund sett på klockan.»
Gabriella steg upp, men dröjde händelsevis några
minuter vid fönstret för att locka på Antons lilla siska, som han
nyss erhållit af Erika till sällskap i sin enslighet. Dock
långt ifrån att fängslas af fogeln, fästades hennes blick på ett
annat föremål. »Anton!» utropade hon omedvetet, men
hejdade sig strax.
Om det bekymrat den sjuke ynglingen eller han
kommit att vända sig om, skulle han fått se huru Gabriella med
hög rodnad på kinderna drog sig tillbaka från fönstret.
I stället för att gå ned och se om kaffet, hastade hon
till sin egen hammare, der hon ref upp och ned i sina
lådor, tills hon fann några småsaker, som i hast påsattes
framför spegeln, då Lena öppnade dörren och med ett utseende,
som redan förkunnade en vigtig nyhet, ropade: »Mamsell
Ella...»
»Jag vet», svarade Gabriella, fästade flätan bättre upp
och flög så förbi Lena utför trappan.
I det ögonblick, då Birger stod på väg att gå upp till
Anton, tittade Petter Lindgrens hufvud in genom dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
