Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hemlighetsfull röst: »Skäms I ej, far, att sätta er till
bords och dricka med...»
Ett ögonkast, sådant hyenan skulle ha kastat på sin
motståndare, tvang Anton att sluta meningen, men halfhögt
mumlade han för sig sjelf: »Jag har alltid tyckt, att det var
skamligt af Judas att sätta sig till bords med Kristus — han
gaf dåligt exempel, ty efter honom går hans anhang samma
väg, och se’n de förrådt oskyldigt blod, göra de sig-icke
samvete af att dricka ur samma bägare som afkomman.»
Det var blott Birger och Haraldsson, som uppfattade de
halfbrutna orden. Rosenberg talade i detsamma med sin
fästmö, och Erika upptog Ammans uppmärksamhet genom
att framställa till hans bedömande en märkvärdig snäcka,
nyligen skänkt af en främmande sjöfarare och den hon
lyckligtvis för samma ändamål hållit i handen, då Anton inträdde.
Derefter tillhviskade hon sin gäst i förtrolig ton, att deras
stackars sjukling i dessa dagar varit sämre än vanligt, och
med en hastig rörelse åt hufvudet antydde hon sin mening.
Glädjen och trefnaden var nu störd. Fåfängt bjöd
Birger till att upptaga samtalstråden: en förstämning hade
in-trädt, hvilken lade sina känbara Q ettrar framför allt på
honom sjelf.
Erika skyndade på med maten, men då hon kallade
sällskapet till den färdiga anrättningen sade Anton, som
under tiden suttit orörlig i en vrå: »Nej, tack, jag är ingen
Judas!» Och utan att taga god natt, gick han med
långsamma steg genom rummet. Hans sista blick träffade fadern,
och ehuru denne icke var tillgänglig för mildare känslor, hade
dock någonting uppstått i hans själ, som förmådde honom
att sky en längre samvaro med Amman. Föregifvande att
han om aftonen åt endast sin gröt bjöd han jaktlöjtnanten
god natt och ursäktade, att han icke kunde deltaga i måltiden.
Sedan gubben var borta, fingo Rosenberg och Gabriella,
hvilka voro fullkomligt okunniga om det förflutnas händelser,
den störda stämningen i någorlunda jemvigt. Birger kom
sig ej rigtigt före, men bjöd flitigt glaset omkring. Och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
