Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här -igen! Nu först tänker jag på huru många dagar och
månader långsamt skola gå förbi dessförinnan.»
»Ja, det bidar», yttrade Rosenberg med en half suck,
»men jag litar på dina böner.»
I daggryningen var rörelse i.hela huset. Vinden
blåste frisk, och med rödgråtna ögon låg Gabriella i Rosenbergs
famn. Tre gånger släppte den upprörde sjömannen den
älskade ^fästmön ur sina armar, men vände lika många
gånger tillbaka för att åter pressa henne till sitt i
afskedsstun-den oroliga hjerta. »Gabriella, min älskade flicka, du blir
mig ju trogen?» Det var första gången han yttrade en
sådan mening.
»Trogen?» upprepäde hon undrande. »Ja, Rosenberg,
jag blir dig visst trogen!»
»Så reser jag med Gud. Himlen bevare mig åt dig!»
Och han var borta.
Om aftonen, då Haraldsson och Birger återkommo, efter
att hafva lotsat honom ut, var Gabriella ännu inlåst på sin
kammare. Hela den dagen och några derpå följande lefde
hon blott af tårar.
Men tårar äro en klen föda i längden. Uppmanad af
Erika till verksamhet, grep Gabriella åter fast i sitt arbete,
och sedan Rosenbergs första bref anländt, lifvades hon
fullkomligt. Det var ej heller tid att bortsörja dagen, då denna
sista sommar så väl behöfdes för iordningställandet af den
rika hemgiften. Snart slamrade Gabriella raskare än
någonsin i väfstolen, och under det Lena stod bakom bommen,
klistrade och bytte trådar, utvexlades månget hjertligt ord
om Örnungens kapten och dess blifvande styrman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
