Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, jag vet icke», yttrade Josefina och såg för ett
ögonblick upp från arbetet, »om icke din mor skulle ha rätt
deruti liksom i många andra fall. Hon ser alltid sakerna
från den förståndiga sidan, och efter du vill veta min tanke,
så tror jag, att du kanske snarare gör Lars en otjenst än
verklig nytta genom att uppfylla hans önskan. Kanske har
han flera skulder, och du, som är så väl upptagen hos hans
mor, kunde ju på något vänligt sätt meddela henne hans
förlägenhet? Hon vet väl då hvad hon rättast bör göra.»
»Kanhända är ditt råd godt, Josefina, men jag känner
min forna patronessa af gammalt och vet, att så högt hon
än älskar och förklemar Lars, skall hon ändå rifva upp
himmel och jord, om hon får veta, att han utan hennes
vetskap satt sig i några vidlyftigheter.»
»Nå, så skrif till fadern då!»
»Det vore kanske bättre, men jag vet icke om det hos
mig är en falsk och bakvänd blygsamhet — allt nog: det
förekommer mig som om tullförvaltaren kunde anse ett
sådant steg som brist på vilja å min sida eller kanske som
brist på...
»... penningar, menar du, men bör en så falsk
blygsamhet komma i fråga?» inföll Josefina.
»Jo, så der bortåt.»
»Nå, käre Arve, du är ju icke heller för närvarande i
tillfälle att kunna hjelpa, sedan du i går lemnat åt mig att
förvara den summan, som du bestämt till mjöl för de fattige.»
»Utdelningen skall ju ej ske förrän till jul, och innan
dess har han åter betalt mig. Han skrifver ju, att så fort
han erhållit penningar hemifrån, vill han återsända summan.»
»Kanske», sade Josefina, »är det icke grannlaga att
så fritt yttra min mening, men då jag en gång börjat, vill
jag tillägga, att äfven jag en smula känner herr Lars och
att jag fullt och fast tror, att han glömmer sitt lån när
det väl är bekommet — icke af elakhet, men af lättsinne.»
»Nå, antag, att han icke betalar det, tror du icke,
kära Josefina, att jag innan jul kan åter förtjena den sum-
Jtosen pä Tistelön. II. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
